FRA BOKEN:

 EN UTENOMJORDINGS DAGBOK

av Channie West (Channie Cha). Utgitt 1996. | english

lydspråk eksempler m hilsninger | øyer/Eyes | DEN GYLLNE RÖRELSEN | mer fra denne bok

Vallentuna -ufo'ene og Channie West -indikasjoner/"beviser" på at noe skjedde der.   Svenskspråklig IVONA opplesning fra utdrag från bøckerne mp3 som kan nedlastes via h-klikk + save as/lagre som


HER FRA HENNES 2.BOK

Da utdragene her er scannet, kan det forekomme ordfeil her.

Boken er en mildt sagt utrolig beretning om en svensk jentes kontakter til utenomjordiske sivilisasjoner - særlig fra -70 tallet og videre. R.Ø. har her referert det som særlig ble gjenkjent som visdom/kunnskap parallelt med andre kilder. F.eks. finnes mange lignende tanker som i Martinus Kosmologi - men det skal bemerkes at boken også inneholder historier (og "åndelig/religiøse ideer") som i undertegnedes bevissthet ble som de reneste eventyr eller science-fiction historier. Men ikke derved sagt at de ikke er reelle, og denne boken er ABSOLUTT verd å lese for den som er "kosmisk åpen" og ikke altfor forutinntatt av ideer.

  Kontaktpersonen har sitt første møte med «sine» utenomjordiske som 5-åring - da hun av en noe eldre gutt i sin barnehave (han også var bestemt/inkarnert som kontaktperson) - leder henne til et møte med de utenomjordiske i året 1966 - ved sjøen et stykke fra barnehaven. En mann og en kvinne kommer ut av fartøyet og kvinnen ser dypt inn i hennes barneøyne. Dette forandret barnet Channies «syn» - eller opplevelse av alt. All frykt forsvant, alle spørsmål ble avklart. Kvinnen hadde hår som var gjennomskinnelig som fiskescene....Hun omfavnet Channie, og la sine hender på hennes skuldere og hun fikk en gylden sylindrisk «ting» - ca. 5cm lang - som hun kunne snakke til - om hun senere ønsket deres nærvær.

Fartøyet dro og barna gikk hjem, der det var stor oppstandelse fordi de var savnet og mange hadde lett etter dem. Barna fortalte intet om møtet med ET’ene. Hun ble senere kontaktet i et telepatisk eller åndelig møte. Denne kontaktperson som møtte Channie, het Tissi-Mo og virket i barndommen som hennes skytsengel og brøt stadig igjennom for å beskytte barnet Channie. Men engang hun skar seg på en lommekniv - flyktet hun hjem - selv om denne Tissi-Mo var nærværende i materialisert tilstand.

Det ble flere møter i barndommen, og kontakten ble formidlet via den gyldne gjenstanden hun fikk som 5-åring. En vårdag noen år senere ble hun ledet til et møte ved skogslette nær ved hjemmet, der hun igjen møtte Tissi-Mo, og de ble begge "strålt opp" i et fartøy der hun ble vist og fortalt nye ting. Hun ble fortalt at når gjenstanden som hun hadde fått - begynte å vibrere - betød det at hun skulle ha kontakt.

Engang stakk hun en hårnål inn i en stikkontakt og fikk i dette strømsjokk en OBE - en ut-av-kroppen-opplevelse. Hun hadde senere som barn flere «astral-reiser» - altså reiser utenfor - og frigjort fra den fysiske kroppen.

Tissi-Mo forklarte bl.a. følgende om stener: - kosmiske stråler lader opp stener på Jorden, med urkraft og energi. Disse stråler er som et «evig regn». Brukes stenene til healing e.l. - blir energien tappet - suget ut. Energiens kvalitet gjenspeiles i stenenes farge, hardhet, metallblanding, etc. De kan anvendes parvis eller enkeltvis.

Om krystaller i fartøyer ble bl.a. flg. forklart: en kraftkilde og en hovedkrystall finnes i midten. Krystallene lades med en spesiell energi en - 1 - gang. Deretter behøves ingen ny ladning før om 40-250 år. Krystallenes energi kunne ikke stenges av. Farkostene bygges i rommet - primært  de store. Spesielt metall som er ikke-ledende og heller ikke leder magnetisme gjennom -  brukes. Midt i det åttekantede "maskinrommets tak" satt hovedkrystallen, og denne var omkranset av 64 stk av hjelpekrystaller. Gulvet var halvt gjennomsiktig.

Mange av de rommenneker som er gjengitt i tegninger

i boken - er av mennesker hvor særlig ørenes størrelse og

plassering adskiller seg fra jordmenneskenes. Dette med en

avvikende plassering av nettopp ørene gjaldt også for den kontakt-

person - Asket - som Meier møtte på 50-tallet og senere

De forskjellige mennesker som Channie fikk se på sine reiser i rommet skilte i begynnelsen seg lite fra vanlige jordmennesker. Men noen var dog annerledes. Men alt var utvalgt for ikke å skremme det lille barnet Christina (Channie). Hvorvidt hun reiste astralt eller fysisk er noe uklart. Det var noe senere de utenomjordiske gav henne navnet Channie.

De fortalte om deres egen religion - som var å elske det store ALTET. «Vi gir vår egen energi og kjærlighet til Altet».

 «Vi når virkelig fram til det store ALTET med vår tanke og følelse. Altet svarer oss og taler til oss gjennom våre liv og tanker. I ALTET finnes all evig kunnskap samlet, for ALTET er jo allting - fra ide, handling og skapelse i det enkelte individ, og i Guddommeligheten.»

 Om ET’enes bygninger: Husene må ikke forstyrre naturens energilinjer eller ligge slik ar de dekker kraftpunktene. I naturen finnes det punkter der et energiutbytte skjer med rommet og planeter utenfor. Hver planet er en organisme, som behøver sin energiflyt, som inn- og utånding. Også åndelige kraftstrømmer og kommunikasjon mellom klodene. De feller heller aldri trær og tar ikke metaller fra levende planeter - kun fra de døde. Planetene deres var «fylte»av frukt- og grønnsakstrær. «Vi spiser kun vegetarisk føde» - sa Tissi-Mo, men ikke noe så grovt som gulrøtter og andre rotfrukter.

Her tas med det første utdrag fra boken i svensk tekst:

 

NATUR OCH MAT:

Om naturen fick Channie lära sig, att man alltid skall vara rädd(ta vare på) om den, värna om den och vårda den ömt. På andra planeter har naturen oftast fått växa fritt, men man har röjt undan gamla grenar, en del blad och snyggat till den. Träd fälls aldrig, men material från döda träd används och tas till vara.

Man har alltid varit mycket noga när man bygger hus, för husen får inte störa naturens energilinjer eller ligga så att de täcker kraftpunkter. 1 naturen finns det punkter där ett utbyte av energi sker med rymden utanför och med andra planeter. Varje planet är en organism och behöver sitt flöde av energier, liksom vid in- och utandning. Aven andlig kraft strömmar till planeten och dess natur. En form av kommunikation sker också mellan de olika himlakropparna i universum.

Metallerna som man behöver utvinner man ur asteroider och meteoriter, istället för att spränga gruvhål, gräva upp eller schakta fram ur marken.

Channie såg aldrig åkrar med till exempel spannmål. Tissi Mo sa att när man skördar spannmål på stora fält så gråter naturen och marken utarmas.

- Människan säger att växter som inte hör hemma på fälten, men ändå slår rot där, är ogräs. Vi ser det som att naturen vill försöka att få in perenna växter för att binda jordenergierna och naturens krafter. Omedveten om detta fortsätter människan med att rensa bort och utrota det hon kallar ogräs.

På de flesta planeter som de besökte var naturen lummig, med frukt och grönsaksträd. Plantor, stora och små buskar med bär var mycket vanligt.

- Man vill inte skada naturens egen energi och livsandarna. Därför äter vi en kost som är helt vegetarisk, men den ligger "snäppet högre" än vanlig vegetarisk kosthållning. Vi äter aldrig sådant som innebär att vi dödar själva moderplantan. Inga morötter och andra rotfruker äts alltså, sa Tissi Mo.

Når hon berettade vidare om maten började Channie kjenna sig hungrig. På tå plockade hon en Narjafrukt från ett träd. Med en gest tackade hon trädet och naturen som gav trädet liv.

- Mat i form av grönsaker, frukt och bär finns överallt i naturen. Ett rikt utbud och en stor variation. Detta mycket på grund av att Förbundet ser till att ett utbyte av nya plantor hela tiden sker. Man är dock mycket noga med att kontrollera att de nya plantorna inte slår ut de andra inhemska växterna. De nya växterna får inte heller vantrivas på sina nya växtplatser. Människan har väldigt få alternativ och inte den rikedom av matväxter som vi har, sa läraren.

Tissi Mo talade om nedsmutsning. En av anledningarna till att många människor smutsar ner sin miljö och handskas så ovärdigt med Jorden, dess tillgångar och rikedomar, är att hon ännu inte insett vad livet är och att hon skall komma tillbaka till just det klotet, genom att inkarnera om och om igen, ner till smutsen som hon just lämnat bakom sig.

Channie tänkte mycket på detta, hon själv kastade inte skräp omkring sig som de flesta andra hon kände. Innerst inne hade hon velat göra mer, men vad....

SPRÅK:   Tissi Mo lärde Channie mycket. Dels skedde detta bara genom att hon fanns där, nära sin elev och pratade. Men det skedde också genom att hon tog med eleven till en mängd platser. Olika planeter, dimensioner och världar besökte de tillsammans. 1 dessa fick Channie lära sig allt om till exempel varelserna som bodde där. Till att börja med var varelserna oftast mycket lika människor och helt fysiska till sin struktur. Dessa val gjordes av Tissi Mo för att inte skrämma sin elev. Hon skulle få lite mer tid på sig att vänja sig vid mindre vanliga utseenden. Detta trots att Channie nu kunde se auror. Men det gällde också att vänja tanken vid att det finns världar som inte liknar Jorden rent strukturellt. Finare världar och ickefysiska skikt och dimensioner.

Tissi Mo undervisade noga sin lilla elev om allt som hade med den besökta planetens levnadssätt, historia, kultur, seder och natur att göra, men hon berättade också om deras grundspråks födelse. Channie tyckte det var intressant med just språk av olika slag och Tissi Mo förklarade gärna ingående om dem. Tissi Mo var enormt språkkunnig och talade etthundratvå olika jordiska språk och dialekter. Hur många utomjordiska hon kunde, vågade inte Channie ens gissa och hon frågade inte heller.

Läraren satt just nu och berättade om en viss planets språk, hon fortsatte sedan med att säga:

- Men alla talar vi ju också vibrationsspråket. Det är universums huvudspråk. Det kan alla förstå och tala, på vilket sätt man än uttrycker sig och kommunicerar. Förutom Uudet i en röst, talet, finns det många andra kommunikationsformer. Tal kan också ske med rena toner. Men alla har ju inte en mun att tala med och öron att höra med. Den sista meningen fick Channie att skratta förtjust. Tissi Mo log och fortsatte:

- Först har vi de stora grupperna som består av tal, ton, skrift, rörelser och avancerad telepati. Men det finns alltså fler möjligheter än dessa att kommunicera på. Man kan använda sig av tryck eller pulsning som vi kallar det. Det finns också kommunikation med färger, inte bara med ljus och mörker, utan rena färger. Denna färnkommunikation är en stor och viktig del. Detta eftersom färg dessutom kan användas för att mäta tid med. Den är i sig också en nära nyckel till kunskapen om färgenergin.

- Men vi har ju också fler möjligheter att kommunicera, sa hon och fortsatte att berätta. Vi har till exempel en del individer som kommunicerar med hjälp av form, doft och smak. Smakkommunikation är mycket vanlig hos insekter och djur hos er, men här är den dock ovanlig, men visst finns den.

Channie satt tyst och tänkte en stund, sedan undrade hon.

- Vibrationsspråket då...?

- Vibrationsspråket är uppbyggt av vibrationerna hos tingen. Varje en­skilt ting har en unik vibration i sig. Ta till exempel hundra lika saker, låt oss säga dricksglas från Jorden. Trots att de är lika varandra har de alla sin egen vibration. Detta även om de också ger exakt samma klang, när man slår på dem. Alla är de unika och inget av dem är likt det andra, även om de är tillverkade vid ett och samma tillfälle och av samma glasmassa. Allt och alla i hela universum är unika, inget eller ingen är den andra helt lik. Det är det som är så fint och vackert.

eksempler på forskjellige typer av "romspråk" /mer /eksempler i lyd ned på siden her

-

Slike tegn sies å være av universelle romspråk som brukes felles i store deler av galaksen. Tilsvarende "romsk" språk finnes også gjengitt i mange varianter på Galaktisk Informasjons-service, der man også kan høre lydfiler i real-player format i endel eksempler på disse galaktiske språk. Disse "romske taler" er mental/tankeoverført til T.Alfstad tidlig på  90-tallet, og det er han selv som har gjort dette "kryptiske materiale" tilgjengelig. Et eget bokhefte med slikt romsk materiale finnes i MULTIDIMENSJONELLE PLANETBESKIVELSER av Tore Alfstad.  (ca.kr 150?) Det romske er bare i liten grad "oversatt eller tolket" i heftet.

-Åi'...

Channie tyckte det lät vackert att varje ting och individ var unik. 1 så fall var hon också unik, inte bara Tissi Mo från stjärnorna.

- Vi har något av en religion. Genom den talar vi om och säger att vi älskar det stora Alltet. Vi ger ut av vår egen energi och kärlek till Alltet. Om vi säger allt, ja, då menar vi allt och alla. Vi når verkligen fram till det stora Alltet med vår tanke och känsla. Alltet svarar oss och talar till oss genom våra liv och tankar. 1 Alltet finns all evig kunskap samlad, för Alltet är ju allting, från idé till handling till förverkligande genom den enskilda individen. 1 Alltet finns också gudomligheten som en mycket viktig del.

Tissi Mo tystnade vördnadsfullt, fylld av ödmjuk respekt. Hon lät dessa ord sjunka in i den lyssnande eleven. Så fortsatte hon leende:

- Tingens utseende går att förstå av vibrationen. Man kan säga att när ord används i vibrationsspråket så fångar ordets vibration tingets utseende. Inom var och en som lyssnar kommer en bild eller en förståelse upp för hur tinget ungefär ser ut. Detta är bra, för vilket annat språk skulle kunna beskriva alla ting och företeelser bara på en enda planet? Dessutom finns det ju miljarders miljarder andra bebodda planeter med sin särart, sina förutsättningar och ting.

- Jag kommer alltså aldrig att kunna se alla planeter då, sa Channie.

- Nej, inte ens om du reste för evigt, skrattade Tissi Mo och fortsatte. Det finaste med vibrationsspråket är kanske namnen på varje enskild individ. Den starkaste vibrationen som finns är en persons namn. Namnet fångar nästan upp en bild av personen i själva luften framför den man talar med. Man kan förnimma ett utseende och en del av själva personligheten. Ju högre utvecklad personen är, desto högre vibration och känsla bakom namnet när man hör det sägas. Vårt Förbunds Ledare har ett vibrationsnamn, som är det starkaste av alla ord. Det är Ordet. Ordet som skänker ljus och skapar liv. Ordet som ger kärlek och en närhet till Gud.

Det är därför vi sällan använder det namnet, utan säger ett annat namn på vår Ledare. Vi säger Aness. Tissi Mons röst darrade till av rörelse. Channie kände att till och med detta namn, Aness, fick henne att rysa av välbehag.

- Vem är Ledaren och hur ser han ut, undrade Channie.

Svaret på denna fråga gled iväg, som en hal tvål som inte går att greppa om. Frågan besvarades aldrig av Tissi Mo. Istället fortsatte läraren skickligt och sa:

- Ofta har vi själva smekuamn, liksom ni har på Jorden. Ofta bär vi tre eller fyra namn; smeknamnet, vibrationsnamnet, släktnamnet och ibland ett ordensnamn. Släktnamnet ändrar sig lite efter om det bärs av en man eller en kvinna. Ordensnamnet övergår till att bli ens efternamn, när man är färdigutbildad som ordensmedlem. En del grupper eller ordnar lägger istället till en ändelse på förnamnet, till exempel "on". Ärkeänglar bär ändelsen "el" i sina namn.

Tissi Mo fortsatte förklara och berätta. Hon talade om att man måste ha en nyckel till vibrationsspråket för att kunna förstå det och tala det. Efter att man hade fått denna nyckel, var det mycket lätt att tala och förstå språket. Hade man inte nyckeln till språket skulle det vara totalt omöjligt att lära sig. Det gick alltså inte att plugga in vibrationsspråket. Som hon sagt tidigare så var ju varje planet unik, med sina ord på allt och alla företeelser på just det klotet. Alltså finns lika många ord att lära sig, som ting i universum, om man nu skulle kunnat plugga in orden ett och ett. Men vibrationsspråket i sig är en evig skola. Eftersom det överallt, hela tiden tillkommer nya planeter med nya individer, förhållanden och nya ord.

Tissi Mo talade också om att alla språk har sin egen nyckel. Har man denna nyckel, som nog mer är att ha en ren förståelse för språkets uppbyggnad och struktur, ja, då förstår man språket, vilket detta än är. Man behöver aldrig plugga språk, annat än om man vill nå en vardaglig nivå och inte utmärka sig. Det senare gäller för de som arbetar på Jorden. Ordvalet blir lätt för högtidligt och styltigt om man är fullt medveten om språkets hela struktur och kapacitet. Man väljer då ofta ord som inte hör hemma på gatan, utan mer i en ordbok eller i uppslagsböcker om språkstrukturer. Knappast skulle man då ens passa in bland högutbildade eller extremt språkkunniga människor. Därför fick utomjordingarna, som jobbade ute i det jordiska samhället, plugga in och använda slang. De fick också hitta på småfel i språket, för att helt kunna smälta in i massan.

 

**********

De gav en omfattende forklaring om reinkarnasjon, og de sa at man ikke normalt bytter kjønn (s.67) - som også Martinus kosmologi beskriver. Deres liv i grovfysisk form (som her "på jorden") er ca. 400 år og uten at de dog ser gamle ut - mens de på de finmaterielle plan var ca. 1200 år pr. opphold. "Materialet i kroppen behøves iblandt å byttes ut".

Læreren kalte livet for  "DEN EVIGE SKOLEN". De sammenlikner livet - døden - livet med et perlekjede, der snoren er sjelen/ånden som bærer alle livene - perlene. Man inkarnerer grovfysisk til man blir et «lysvesen».

  • «En del av dødsriket»(forstås som astralplanet) - er bundet til planetens mark (jord) - andre ligger i atmosfæren. (I andre frekvensplan - rø-anm.)

  • «Man utvikles gjennom sykdommer» (s.68)(Som kosmologien også lærer).

  • «Det høyere JEG sover aldri». (s.75). Og... «under søvnen oppbygges skadde celler».(Begge disse sitater er analoge med Martinus kosmologi).

  • ET’ene selv sover kun ca. halvparten av det som jordmennesker sover.

  • Channie skrev allerede som barn dagbøker av sine daglige opplevelser - som senere ble bearbeidet til boken som dette er referert i fra.

  På et tidspunkt - sommeren -75 da hun var 14 år - leide hennes foreldre en hytte ved en skog på landet 3 mil fra Stockholm - slik ble det lettere med de fysiske kontakter. Hun fikk derved en ny kontaktperson fra ET’ene som overtok Tissi-Mo’s undervisningsrolle. Han het Yexes, og hadde et ikke-jordisk ansikte og var over to meter høy. Han kom ofte i et midre fartøy på ca. 12 meter diameter. De fleste landinger var i Vallentuna.

De reiste langs snarveier eller tunneler i rommet - utenfor tidsdimensjonen - men det går litt tid allikevel. Det angis tid i en «slynge» eller i en «tunnel» - på mellom 0,003 og 3,1 sek. Ut fra teksten på side 87 tolker jeg dette som snarveier via de «åndelige» eller finmaterielle plan. Det sies f.eks. der at en person som dør skaper seg en egen tunnel av «hvit tid» (tidløs overgang) - for å komme videre.

 

De har datamaskiner på fartøyene som sørger for at de kopler seg inn på de riktige «åndelige korridorer» mellom de forskjellige planetene de vil besøke.

Fra Yexes undervisning: FORBUNDET er en samling av utallige planeter der de enkeltes særart og unike skikker kan integreres. Alle får fri tilgang til høyteknologi og åndelig visdom. Man utbytter mat, vekster etc. Alle er her vegetarianere.

Et nytt utdrag fra s.94 i svensk tekst:

FÖRBUNDET:

Så kallas den sammanslutning av planeter med goda och snälla invånare som vill leva i och för ljuset. Förbundet har en enormt stor mängd anslutna planeter, fler än vad vi har räkneord för på Jorden att beskriva. Alla medlemmar är unika och deras särart bevaras noga. Inget som är viktigt i kultur, seder och bruk får ändras eller tas bort vid ett medlemskap i Förbundet.

Alla medlemmar har fri tillgång till all kunskap som till exempel alla typer av högteknologi, kunskapen om universums uppbyggnad och vad tid verkligen innebär. Dock vill man inte på alla planeter ta del av tekniskt tänkande. En del vill leva helt utan eller ha mycket lite teknik hos sig. Förbundet ger inte heller ut av tekniken, utan att man först har gett ut andlig visdom och denna visdom mottagits väl. Detta för att sådan teknik inte skall användas utan andligt kunnande. För att man skall utvecklas rätt på en planet krävs det att man förstår även det andliga. Andlighet och teknik bör gå hand i hand, säger Yexes. Annars blir det som på Jorden, där man inte kommer inpå och andligt kan förstå tekniken och uppskatta den. På Jorden är teknik ofta rena prylar att samla på, använda lite och sedan kasta bort. Teknik skall förstås och användas rätt, först då får man ut dess fulla kapacitet.

Förbundet stödjer och hjälper sina medlemmar på många sätt. Man har ett utbyte av mat och växter också. Denna del är den viktigaste, säger Yexes. Fruktträd och andra växter planteras, sätts in i nya miljöer där de behövs. Men detta sker bara om de d::r inte påverkar, stör eller slår ut den redan befintliga växtligheten. Meningen är ju att den bara skall ge befolkningen ett nytt tillskott till maten. Alla medlemmar är vegetarianer och det finns en mängd varianter av mat istället för kött, fisk och ägg. Man lever och äter helt rätt och det gör att sjukdomar inte uppkommer.

Alla är glada och harmoniska, sorg och oro existerar inte. Det finns planeter inom Förbundet där man bara läst sig till om vad hat, sorg och vemod är för något. En del har svårt att fatta att disharmoni finns. Alla lever i fred och frihet, där förekommer inget våld. Man våldför sig inte heller på naturen och förgiftar inte dess rikedomar med utsläpp. Man skövlar inte de naturtillgångar man fått, utan värnar noga om dem så att de inte förstörs. Gruvdrift på planeter förekommer ej. Istället bryts mineralier, metaller och så vidare på bland annat asteroider.

 

Ved tidsreiser gjelder den regel at man ikke kan reise til en tid/sted der man kan «møte seg selv i fortiden». Her tas det med en beskrivelse av en tidsreise:

 

Tidsresan

  Vad kunde väl komma som nästa önskemål från Channie? Tre saker skulle hon få välja helt själv, bröllop i rymden hade hon valt som det första. Hon hade tänkt länge och noga på vad hon ville se och uppleva. Till sist var beslutet fattat, hon ville göra en resa i tiden. Hon ville se och uppleva något som en gång varit, och även denna gång fick Channie igenom sin önskan. Man fick dock inte färdas och resa runt hur som helst i tiden. Detta kunde skada tidsstrukturerna. De fick inte heller färdas helt ensamma, läraren och hon själv. Det fanns mycket fasta regler för vad som gällde vid tidsresor. En av dessa regler sa att hon inte fick resa till en tid eller plats där hon kunde se eller möta sig själv. Man fick alltså inte möta sig själv som barn, eller som vuxen i annan tid. Channie hade dock inte några som helst planer åt det hållet. Hon ville se något helt annat, men frågan var bara vad.

Skulle hon resa tillbaka till dinosauriernas tid på Jorden eller till något av medeltidens riddarriken? Skulle hon besöka Egypten, när pyramiderna byggdes eller besöka Inkaindianerna? Valen var så många, historien så spännande. En sak var hon säker på, hon villn absolut inte hamna mitt uppe i en krigstid. Hon ville bara hamna på ett lugnt ställe, med en massa intressant att uppleva och se på. Och vad väljer man då? Vilken tidsperiod? Hon tänkte länge och mycket, men det var svårt att bestämma sig. Till sist insåg hon att hon aldrig skulle lyckas välja själv. Hon nöjde sig med att välja ett land som hon kände till, Sverige. Hon lekte sedan med en tärning och lät den och ödet bestämma året. Året kom att bli 1532, datumet den 19 juli, säkert inget speciellt med det, tänkte hon. Men slumpen, finns den?

Reseledarna och hennes lärare Yexes fick bestämma platsen i Sverige. Hon visste inte vilken ort de hade valt och lät dem bestämma helt och hållet från och med nu. Hon förstod att de måste följa många regler och lagar vid denna hennes första resa i tiden. Förberedelserna var många och långa. Allt från att skaffa tidsenliga kläder och utseenden till att förstå själva innebörden av tid i sig.

Yexes med sitt helt udda utseende kunde endast resa i halvmateriell form. Detta så att han inte skulle synas för andra än de invigda resenärerna. De reste fysiskt och på ett "äkta sätt", de kunde ta sig in i tiden och gå runt och träffa folk.

Hon kom att mota många. En sak hon inte visste innan, var att hon vid denna resa skulle möta sina kommande föräldrar från ett tidigare liv som "liten Karin". Det tidigare livets blivande mor och far var inte de samma som i nutiden. När hon mötte sin mor så kände hon inget inför henne, men däremot inför fadern vid mötet med honom. Han var fångknekt och vid deras möte kände hon ett starkt igenkännande. Det livet var det enda liv, där hon levt fullt ut, med man och barn. Men sina tidigare upplevelser och sitt liv i denna tidepok anade hon inget om, där hon vandrade runt den 19 juli 1532.

Bönderna väntade på att få slå sitt vete. Deras fruar och barn längtade efter färskt bröd och taken på husen efter ny halm. Förråden hade börjat tryta efter en hård vinter och en dålig fjolårssådd. Fattigdom, dålig hälsa och hygien rådde, men Channie såg igenom allt det där. Bakom fann hon istället en lugn idyll, långt från storstadens jäkt och bilars vrålande motorei i nutiden. Det var rofyllt och sammanhållningen var god, alla hjälpte och stöttade varandra. I städerna som de tidsresande besökte tillsammans fann de en småhusidyll, utan skyskrapor och gator. Sopor, smuts och lera fylldn mellanrummen mellan husen. Fattiga människor letade lump i stanken an ren urin. Sjukdomar härjade vilt i städerna och hon insåg snabbt ati landsbyggden var att föredra.

Tidresenärerna bar inte med sig så mycket på sin resa, trots att den varade i dagar. De fick vara noga med de få saker de hade med sig till utbyte för kost och logi. De aktade sig för att dra uppmärksamheten till sin eller med packning locka till sig tjuvar. För tjuvar fanns det gott om, trots att straffen var hårda. De stötte på många människor, i staden tillhörd( några av dem medelklassen. De såg även högadelns slott och hus Människorna inom högadeln åt på ett sätt som Channie aldrig förr set någon äta. De åt likt grisar och Channie hade besviket funnit at klänningarna och smyckena hon sett var enkla, grova och dåligt gjorda inte alls så fina och sirliga som hon trott att de skulle vara. Hon såg att de som hade makt och pengar roffade åt sig, fröjdade, åt och drack sig mycke fulla. Hälsan hos överklassen var nästan sämre än den hos de fattiga Moralen var låg hos överklassen och detta chockade Channie.

Men trots allt tog hon mycket lärdom av denna resa och allt hon såg Hon fick en annan förståelse för folket i det gamla Sverige. Hon förstod varför man använde sig av tidsresor i utbildningar, även om den typen an tidsresa oftast inte var annat än rent bildmässig. Ibland tog man också tidsrummet "till sig", och visade på så sätt elever i den utomjordisk skolväsendet dåtid eller framtid. Channie fick veta att det fanns många sät att resa på när det gällde att resa i tiden.

 

****

Utover i boken beskrives besøk på en masse planeter og dette beskrives som like enkelt som å skulle besøke forskjellige forretninger i et bykvartal. Det blir unektelig en følelse av oppriktig tvil når det beskrives en reise til Andromeda-galaksen som like enkelt  og raskt som «å gå ut etter posten». Men etter de beskrivelser som gis i boken EN ALTERNATIV KOSMOLOGI av Tore Alfstad, ville faktisk en slik «reise» til Andromeda-galaksen kun «ta» få minutter på de høyere energiplan. OG boken her beskriver "ikke-tids-korridorene" eller "hvit tids-tunellene. En forklaring på linje med visse andre ETkontakters forklaringer rundt "reiser i kosmos" - selv om dette enda ikke er kjent eller forstått av den jordiske vitenskap.

*

Fra s.97 ("Bryllup på Oktra") begynner særlig stoffet for meg - r.ø. - å virke mer «fjernt» (eller ulogisk - men disse ting refererer jeg da ikke, ut fra prinsippet om at det er bedre ikke å si noe - enn å referere noe jeg ikke er med på/forstår.

  På s.156 beskrives et besøk på  en fjern planet befolket med lysvesener - hvor deres lysauraers knutepunkt bak på ryggen i hjertehøyde - skapte et bilde av «vinger»:

 

.......Är inte det den där ljusvarelseplaneten som du talade om sist, frågade Channie och såg lite förvånad ut.

- Stämmer, sa läraren - det er Dermarsch.

Yexes log åt hennes förvånade ansiktsuttryck. Han förstod att hon såg förvånad ut, för hon hade nog inte räknat med att få följa med dit riktigt ännu. Färden dit var lång, men de behöll ändå den lilla farkosten. Denna var naturligtvis även byggd för långfärder, men då endast inom vit tid. Detta var vanligt för småfarkoster. Rena interplanetariska farkoster var inte så vanliga, de flesta tålde långfärder också.

De höll sig inom vit tid hela vägen, men trots denna form av tid så tog det dem ändå nästan fyra timmar att färdas till målet. Väl framme väntade henne en syn hon aldrig någonsin skulle glömma.

De blev mottagna vid den landade farkosten av ett ljusväsen som var två och en halv meter. En bit ifrån dem väntade fler. Alla var raka, mycket praktfulla och med stolt hållning. Kanske kunde man också säga att de var för respektingivande och övermäktiga för ett jordiskt medvetande. Utstrålningen från dem var mycket, mycket stark, klar och ren. Kärleken riktigt lyste ur dem, en k:;rlek som var till för allt och alla i deras närhet. Intelligens, förståelse, mjukhet och styrka blandades i dem. Men mest av allt syntes glädjen. Glädjen lyste ur deras ögon, trots att det fanns ett lite allvarsamt uttryck på deras läppar. Detta uttryck fanns där eftersom de kände av de negativa vibrationer som Channie hade med sig från Jorden. Hennes aura gav en dålig utstrålning, mycket på grund av att hon kommit dit direkt från Jorden, utan rening. De var känsliga nog att ur hennes aura och vibrationer utläsa Jordens förtvivlan, nöd och sorg, men också oförståelse inför livet, döden och kärleken. Våldet som gick att utläsa skrämde dem, eftersom de på denna plats aldrig haft något våld. De var människolika, men utstrålningen hos dem var så stark att den delvis suddade ut deras egna konturer. Det som gick att se, var dock skönheten själv. Perfektion och fulländning är bara tomma ord, de hade passerat den fasen och nått ännu högre än så. Deras hud var svagt ljusblå. Håret var vitt eller ljust brunt. Ögonen var ljust grå, gula, klarblå eller mörkt sammetsbruna. Inga andra ögonfärger än dessa förekom.

bildet er sammensatt fra GILBERT WILLIAMS vakre kosmiske, visjonære kunst, og altså ikke hentet fra boken. Bilder av høyeredimensjonelle vesener med aurafeltets innstråling som skapende illusjonen av vinger. Men da disse vesener tankemessig kan materialisere seg overalt innen gitte frekvensplan, har de ikke behov for virkelige  fysiske vinger slik som fugler for å skape aerodymamisk løft.

 

De bar namn av vibrationsspråk och uttalade dem högt. Namn som hade förändrats med dem, då de själva utvecklats till ljusväsen. Ljuset kom mestadels ut från huvudet vid kronchakrat, och hjärttrakten på dem. Eftersom ljuset från hjärtat skulle ha kommit ut framåt och bländat, slöt de detta ljus till en del. De lät istället detta ljus sprida sig fritt bakåt, ut genom ryggen i hjärthöjd. Detta gjorde att det uppstod enorma formationer bakom dem, på deras ryggar. Av ljuset som skimrade mest i vitt, men även bar andra färger, bildades "vingar". Detta gjorde att de kom att likna det människan ibland kallar änglar. Energivingarna av ljus böljade och rörde sig stilla och majestätiskt fram och åter.

Channie hade inte behövt kunna se auror, för att hänföras av allt detta Men hennes auraseende gav henne en ännu större inblick, än vad en icke seende skulle ha haft. Ljuset runt deras kroppar var för starkt att utläsa och vingarnas färger var för svåra att förstå. Men långt över deras huvuden just innan ljuset tonade ut, fanns det avläsbara färger. Dessa färger befanr sig drygt en meter upp från den gyllene ljusring som låg närmasi huvudena. Denna ring var i sig själv minst en meter hög. Channie förstoc att vad detta möte än ledde till, så fanns ett som var säkert. Nackont skulle hon få, om inte Yexes healade bort det. Alla var så mäktigt höga att mar bara inte kunde inte låta bli att titta uppåt hela tiden och ta in allt.

De talade inte direkt med dessa ljusväsen. Att de fick befinna sig där bland dessa sa dem mer än ord kan säga. Känslan talade för sig själv och sa till Channie allt hon behövde veta om ljuset. Detta var godheten och detta var det fullkomliga ljuset, det man skulle vända sig till.

- Nu skall vi vidare, sa Yexes plötsligt.

Channie svarade inte. Atmosfären runt dessa ljusväsen gjorde henne alldeles stum. Hon följde bara med Yexes, tyst och utan att slita blickei från dem. Väl ombord på farkosten igen undrade hon:

..... vart skall vi nu?

Hon sa det tyst och stammande. Hennes tankar var fortfarande kvar hos ljuväsendena och deras enorma strålglans.

- Nu har du sett godheten själv och vad detta är. Du har sett vad vi representerar, sa Yexes.

Han fortsatte att tala och sa:

- Men för att förstå godheten och ljusets sida fullt ut så måste di också få se mörkrets sida. Om du inte har sett det onda, vet du inte helle vad det goda är och representerar. Ibland kan skillnaden vara hårfin, ibland kan en avgrund skilja dem åt. Mörkret kan ibland nästan te sig vackert fö att locka. Du kan alltså aldrig någonsin förstå det goda och ljuset, utan at ha sett det onda och mörkret, upprepade han. Det är viktigt för dig i di~ framtid att kunna se, lära dig och att kunna avgöra skillnaden: Att ljuse verkligen är ljust och att förstå att vi tillhör det ljuset. Så viktigt att di måste få se mörkret. Vi måste gemensamt besöka det nu. Det finns ingel fara i att göra det nu. Alla ljusväsen rensade dina, mina och Midjan vibrationer. De har gjort dig och oss fria, helt utan skuld. Minsta ogärning är utsuddad och förlåten, av dem och Gud. Vi står vita och rena som den dag vår själ skapades och vi kan inte påverkas av mörkret om vi vistas där en mycket kort tid.

*****************

Noe senere kom læreren inn på dette at de forskjellige kontaktpersoner på Jorden ikke tillates å ha intern kontakt på Jorden, og interessant nok kom lignende opplysninger fra den norske kontaktpersonen Reidar Hovdsveen og i kontaktene til den amr.journalisten Philip Krapt | Norsk deloversatt |:

.......Channie mötte (på skeppen) flera barn, yngre tonåringar och äldra människor som även de var på besök och hon kunde höra en mänga jordiska språk talas.

Channie såg en mörkhårig flicka, som hon tyckte såg snäll och söt ut Hon sneglade då och då åt hennes håll och flickan gjorde samma sak Flickan verkade vara i samma ålder eller något äldre än Channie. När hon lyssnade till språket som denna talade på, med sin lärare, hörde hon att de flickan talade var engelska eller möjligen amerikanska.

Channie frågade Jergej (ET-sjef) om hon kunde ta en paus och prata lite med flickan. Flickan själv tycktes ha frågat sin lärare om samma sak, för de möttes på mitten av den lilla plan de stått på. De hälsade på varandra oci Channie sa sitt namn och var hon kom från på Jorden, på en lite knackig engelska. Flickan svarade på detta med en bred dialekt först, men sad sedan samma sak igen på mer förståeligt vis. Hennes namn var Corinn Holm och hon kom från USA, men hon var svenskättad. Hon kunde dock ingen svenska alls. De började prata och Channie slappnade av. Till sist lät hennes engelska så bra, att den till och med skulle gjort henne engelsklärare nöjd och glad. Efter ett tag kom Corinne's lärare fram och sa att hon nu måste hem. De två nyvunna vännerna kom överens om att på något sätt ses eller höras av igen.

Detta måste givetvis ske inom de tillåtna ramarna. Med detta menades att de endast fick träffas ute i rymden, till al börja med i alla fall. Vidare att de inte fick skriva eller ringa till varandr på Jorden om de inte kunde bortförklara hur de lärt känna varandra. De fick naturligtvis gärna ta emot brev från varandra her ute. Allt detta med dessa regler fanns för att inte rubba det jordiska nät av personer som var kontaktade. Många här ute sa att det fanns ett tydligt nät av personer kontaktade på Jorden. Tydligen fyllde detta nät någon form av funktion.  Vilken denna var visste väl ingen som inte var utomjording själv, tänkt Channie. Allt var så hemligt och hysch-hyschigt. Ingen svarade på Channie's många frågor om detta nät och om reglernas alla funktioner. På sin höjd sa de att det behövdes inför dagen D. Vad det nu kunde betyda. De sa också att reglerna var till för att skydda, och att ingen med utomjordis kontakt borde känna till en annan som är kontaktperson alltför väl. Man fick inte röja varandras existens.

Corinne och Channie vinkade adjö till varandra. De gick åt olika håll. Själv följde Channie med Jergej fram till ett litet cirka tio meter stort klockskepp. Detta stod i utkanten och hon sprang vant in i det lilla utrymmet innanför dörren.

- Jag känner igen ett sådant här skepp, skrattade hon. Men vad litet det är!

- Det är ju bara ett miniskepp, men ändå ett original, skrattade han.

- Går de här skeppen att flyga?(De var ved en samling av meget gamle skip - nærmest ett slags fartøymuseum).

- Javisst, svarade han. Skall vita en sväng?

- Kan vi det?

- Varför inte, det är en del av meningen med den här platsen, sa han...........

På s.168 nevnes det at de gamle «modellene» av fartøyer var slik at spenningen, magnetismen, o.a. fra skipene kunne forstyrre omgivelsene i en radius fra 300-500 meter fra skipet - og dette er helt i samklang med Semjases forklaringer mhp.de «problemer» som Erranerne hadde med deres gamle type skip som fikk benevnelsen «variasjon 1» og som hadde vært brukt i århundreder.

Fortsettelse videre fra boken:

«Han gick från hallen och vidare in till manöverrummet. Channie följde efter och tyckte att detta skulle förgylla dagen ännu mer. En veterantripp, wow!

Jergej, som nog kunde flyga alla platsens många modeller, satte sig vid kaptensbordet och slog på diverse knappar. Han vred på rattar och ett sjungande, svischande ljud hördes.

- Vi har skapat en säkerhetssköld runt skeppet. Annars är allt original, sa han.

Han pekade på en knapp som hade en nyare och modernare design. Knappen var också försedd med en text. Hon såg att den texten innehöll ord som varning och måste användas. Han förklarade för henne om gamla tider och hur dessa farkoster använts och flugits. En del varelser hade använt dem på Jorden. Numera var detta förbjudet, med den gamla motortypen, eftersom de inte varit så bra. Spänningarna, magnetismen och annat från själva farkosten påverkade den jordiska naturen och omgivningarna. En radie av trehundra upp till femhundra meter åt alla håll kunde påverkas på den tiden, förklarade han.

- På lägre höjder än trehundra meter blev det värst, då kunde glasrutor spricka och elkraftverk i närheten slås ut eller få små skador. Hundar ylade och fladdermössen flög och navigerade helt fel, när vi kom nära.

Han ber;;ttade medan de lyfte och flög ut mot rymden ovanför.

- Dessa skepp användes mest för interplanetariskt bruk, förklarade han.

- Men fick de inte skador av dem på sina planeter då, undrade Channie förvånat.

- Nej, man fick inte det.

Han började ingående förklara detaljer som delvis var lite för svåra att förstå. Sedan sa han att skeppen användes i en atmosfär som var annorlunda uppbyggd än Jordens. Man drog där fördel av sin atmosfär och en del av den var ett måste för att få klockskeppen att flyga riktigt bra. En del av det som dessa skepp avgav, var till och med till nytta, på hemplaneten. Väl på Jorden, betedde de sig klumpigt och vippigt. Den formen av individer gillade dock sin skeppstyp och behöll dem under sina första år av kontakter med människor. När denna typ av farkost observerades var utomjordingar, för många observatörer i olika länder, förknippade med just denna typ av farkost.

- En slags äkthetsstämpel alltså, skrattade Jergej och fortsatte berätta. Så vi använde klockskeppen ett antal år för att folk ville ha lite knäppa följder i omgivningarna. Inget riktigt UFO, som de kallades på Jorden, kunde väl visa sig utan att brännmärken och liknande uppstod. Det är annorlunda nu för tiden. När vi, "utomjordingarna", använde andra farkoster eller byggde nya typer, togs dessa först inte på allvar av människan. Vi fick använda gammalt välkänt skräp eller den yttre formen av  dessa.  En  del  varelser  i  universum  behåller  fortfarande klockskeppstypen i någon form, de gillar väl den yttre formen på dem antagligen. De spar också den undre formen, med kloten, fast kloten inte används längre. Nu har man ju helt andra energityper och motorer ombord. Fortfarande samma former utanpå alltså, men ingen växlingsenergi mellan kloten. Hugaligen för sånt skräp, utbrast Jergej.

Channie såg mot Demenenes dagmåne. Gul, som en stor ost, låg den där nära dem. Plötsligt sa Jergej:

- Vad tusan nu då...?

- Vad är det, frågade Channie och tittade till på honom.

- Hör du inte?

- Nej vad då?

Hon lyssnade, men hörde inget. Han sa:

- Vi ligger stilla nu, vi rör oss inte ur fläcken längre. Kloten har stannat.

Nu förstod hon och nog stämde det, inget vinande hördes. Spänningarna i kroppen var också borta, "motorerna" var avslagna nu.

- Och vad gör vi nu, undrade hon leende.

- Ingen fara, klarar vi det inte så blir vi upphämtade på ett kick. Gamla vrak, mumlade han och reste sig.

På en panel på ytterväggen satt en liten skärm, nedanför blinkade en lampa ilsket rött. Väl intryckt slocknade den. Skärmen gav en detaljbeskrivning av ett av klotens inre, med felet väl utmärkt.

- Jag litar fortfarande mer på min intuition än den där.

Han pekade på skärmen och skrattade åt den.

- Skräp, muttrade han.

Han viftade till sig henne.

- Nu går vi ned och tittar till kloten, sa han.

KIockskeppet var så litet att ingången och nedgången till kloten och motorn bestod av en stor skjutlucka i golvet inne i själva manöverrummet.

Väl öppnad visade den en trappa under. Denna trappa ledde ned till ett rum med låg takhöjd. Channie kunde stå upprätt. Detta gick inte för Jergej, vilket retade honom till att yttra ord som, asch och typiskt. Något längre in vid de stora klotens tak var takhöjden bättre. Delvis berodde detta på att denna del utgjorde klotens fulla rörelsezon. Detta påpekade han och förklarade lite om när och varför kloten rörde på sig. Vid inflygning mot en atmosfär, drogs tydligen kloten inåt i skeppet, förstod Channie av det

Et utdrag noe senere i boken:

.... Nu skulle radarn ta över arbetet med att se. Den gjorde detta i gott samarbete med huvuddatorn ombord. På så vis fick personalen rast. Channie visste att funktionen att se andra farkoster styrdes av en sorts "radar" ombord.

Radarn ombord anger alla uppgifter om de andras färdväg, hastighet, storlek och ursprung. Detta även inom vit tid(dematerialisert tilstand), där alla övergår i en annan form och blir dematerialiserade. De andra farkosterna syns på radarn som gulvita blinkande punkter. Oidentifierbara farkoster eller troliga fiender markeras med en röd triangel, runt den aktuella farkosten, som dessutom blinkar. Samtidigt hörs i så fall också en ljudsignal, som varning. Triangeln upptar en större area än vad den egentliga farkosten gör. Detta för att man skall ha god tid på sig. Så att man kan förbereda sig på ett eventuellt anfall eller att ha tid på sig att fly undan. Alla möjligheter till flyktvägar visas i så fall på "kartskärmarna". Lyckligtvis sker sällan eller aldrig några anfall från Förbundets enda fiender. Om man bara håller sig borta från deras omedelbara närhet och territoriegräns. Channie rös till, när hon tänkte på sitt besök i de ondas galaxområde, "Tregalax-gruppen". Radarn ombord visar även konturerna av solar, planeter och månar. 1 manöverrummet finns också en kub, det gör det alltid i en sådan här typ av farkost. Denna kub kan vara mellan en halv gånger en halv meter, upp till två gånger två meter, lite beroende av behoven. Den genomskinliga kuben visar en genomskärning av en större del av universum än bara den runt farkosten.

Kuben som stod i denna farkost mätte cirka en och en halv meter. Dess uppgift var för Channie mycket svårläslig och nära pa ofattbar. Detta kanske för att hon ännu inte var så insatt i universums uppbyggnad. Kuben användes vid höga farter och vid färd i vit tid. Vid vit tid var de ju dematerialiserade. Men även utanför den vita tiden gick det att färdas med extremt höga farter. Då var man ibland tvungen att gå igenom materia. Farten gjorde det helt enkelt omöjligt att väja undan. Detta med dematerialisering och att gå igenom materia, tyckte hon var svårt att greppa om. Hur kunde det vara möjligt, hon tordes inte ens börja fundera över det. Hon visste att det hade med flertalet "microeffekter" och en "dubbelvändeffekt" att göra och naturligtvis andra stora energier. Det handlar om att upphäva livets klister och därigenom bryta upp atomstrukturerna och så vidare. Alla begreppen förstod hon sig dock inte på helt än. Kanske fanns det också annat, som spelade en viktig roll i det hela. Sådant hon inte anade eller var fullt insatt i ännu. Det hon redan visste räckte gott och väl för henne att veta.

Farkostens "huvuddator" kommunicerar med andra av sin ras och med datorerna ombord på Förbundets alla farkoster samtidigt, och samlar in nya fakta hela tiden. Den är tänkande och en form av individ. En intelligens utan biologisk form, men med en själ. Den kan själv ändra den redan angivna kursen, för att undvika en kollision eller annat. Detta gör den om det finns en annan farkost som närmar sig på fel kurs eller kollisionskurs.  Den  kan  också  vid  behov  snabbt  aktivera dematerialiseringen av farkosten. Detta om den hittar något framför sig i det avsökta området, som skulle kunna komma att skada farkosten. Kollisioner inträffar aldrig, då farkosten alltid är en självtänkande individ som vill rädda "sin egen plåt". Channie hade hittills aldrig hört talas om några olyckor med farkoster. Piloter och annan personal hade dessutom en enormt lång och svår utbildning bakom sig.

Nu tog Do Jortann henne vänskapligt under armen. Han tyckte nog att hon dröjde sig kvar lite för länge i manöverrummet. De två började gå ut därifrån. Först passerade de en av de genomskinliga tavlorna som var ett slags "kartskärmar". Ett antal sådana stod på golvet lite här och var i rummet. Kartskärmen fångade naturligtvis som vanligt Channies intresse. Hon dröjde lite till på stegen. Dessa kartor beskrev alla färdvägar, tydligt markerade med olika färger. Utomjordiskt skrivna koder och nummer visade de olika färdvägarna. Allt tydligt angivet, antingen i kanten av tavlan eller också bredvid själva färdstrecket. De olika färgerna på strecken stod delvis för hur hårt trafikerade färdvägarna var, men också för vad det var för typ av väg. Det fanns olika typer av vägar i rymden. Dels de vita rörliga tidstunnlarna, dels rymdens egna rörliga system av slingor och dels de fasta "vanliga" populära vägarna.

Detta hade Channie fått lära sig av Yexes. Vägstrecket kunde vara till exempel brunt, vilket stod för vanlig väg mellan två av Förbundet enade, bebodda planeter. Att man över huvudtaget hade vägar, var för att mindre farkoster skulle gå säkra. Dessa vägar, eller leder som de kallades, blev kontinuerligt rensade från allt skräp. Kartskärmarna visade upp en stor area runt omkring farkosten och följde automatiskt med framåt på den utsatta kursen. De kunde även lämna besked om alternativa vägar, i förhållande till den man själv eller huvuddatorn valt ut.

Ens egen farkost fanns med som en vit blinkande punkt på den aktuella upplysta färdvägen. 1 detta fall var vägen en smal grön linje. Längre fram anslöt den sig till en bred gul linje. På denna typ av skärm fanns inga andra farkoster med, den var uteslutande en karta. Få använde emellertid dessa kartskärmar, de flesta piloter kände ju mycket väl till sina omgivningar och färdvägarna i dem. Nybörjarpiloten kunde naturligtvis få nytta av kartorna. För alla andra var dessa en välkommen färgklick, i det annars så dovt färgade manöverrummet. För färgerna i de flesta farkosters manöverrum var både dova och tråkiga faktiskt. Varför det var så, visste inte Channie.

1 detta rum var den mjuka heltäckande mattan på golvet blyertsgrå. Väggarna var silvervita, där de syntes mellan alla manöverpaneler.

Panelerna hade en något mörkare silverfärg. De var av en för henne ännu okänd metall. Allt var mjukt upplyst från taket, där ljusplattor hängde ned. Dessa var placerade i en cirkel, som utgick från mitten. Det hela kunde liknas vid undersidan på en skivlingsvamp. Skaftet på "svampen" dolde delar av kraftkällan. Channie var alltid lika intresserad och hon kunde aldrig se sig mätt på all teknik. Detta även om hon själv inte var speciellt teknisk av sig.

Men nu när Do Jortann ännu en gång drog i hennes arm, insåg hon att hon måste följa med honom trots allt. Lydigt och med en stor suck gick hon med honom. De fortsatte fram till hissen som snabbt tog dem upp till övervåningen. Där fanns ett vardagsrumsliknande rum. Channie tänkte tyst, att här förekom definitivt inte de dova dämpade färger som hon sett där nere i manöverrummet. De dova färgerna förekom förresten inte alls i resten av farkosten. Där gjorde sig bara glada och lite spralliga färger gällande. Denna typ av färgglad inredning var troligen unik för utomjordingarna. Få på Jorden skulle komma på idén att inreda med sådana färger i sina rum.

De hade bara åkt en trappa upp, men detta var ändå takplanet. För denna farkost var inte lika hög som andra modeller. Rummet de kommit in i låg alltså direkt under taket, och direkt ovanpå manöverrummet. Man använde detta rum som vilket vanligt vardags- eller sällskapsrum som helst. Här samlades man och drack te, pratade eller bara myste i godan ro. Rummet var åttkantigt till sin form och cirka etthundra kvadratmeter stort. Från dess kanter löpte sju ganska små sovrum ut. Dessa hade två sovplatser vardera. Vart och ett av de små rummen var inrett enligt tycke och smak hos de som bodde där.

Färgerna och interiören varierade mycket i de olika rummen. Man kunde nästan lista ut innehavarnas härkomst efter deras val av färger. Det åttonde rummet var ett kök med matrum. I detta fanns det plats för fjorton personer vid det stora köksbordet. 1 vanliga fall var man tydligen inte fler ombord, åtminstone inte sådana som övernattade. Antagligen gick det väl att ordna fler sov- och sittplatser i själva sällskapsrummet. Men som det nu var behövde inte Channie och troligen inte heller de andra sova över här. Alla skulle hinna fram ändå, utan några övernattningar. Det gick ju så fort att färdas och alla skulle nå sina respektive destinationer inom en mycket kort tidsperiod. Det var för övrigt sällan som man sov över på en farkost. Gjorde man det så var det för att man antingen skulle enormt långt eller det troligaste, att man ville sova där eller att man "söndagsseglade" runt.

1 köket stod nu en ung kvinna som Channie visste hette Anja. Anja var kortare än Channie själv, bara cirka en och femtio lång. Hon hade en nätt figur, lockigt ljust hår och gröna ögon. Hennes drag var rena och mänskliga, hon skulle nästan ha kunnat komma från Jorden. Bredvid Anja stod en man. Han var längre, hade mörk hy och etappklippt svart hår....

 

Ca. midt i boken beskrives hvordan Channie fikk møte sin «egentlige» kropp som lå i søvn på en fjern planet. I denne kroppen het hun Channie Centara. Hun brukte så denne kropp i perioder mens den «svenske Kristina-kroppen ble lagt i søvn. En mildt sagt utrolig historie denne delen av boken! Altså bytter hun kropp like lett som andre her velger yttertøy...

 ***

Det står endel om «dødsriket»: Channie tas med på en mental reise til Jordens dødsrike og Yexes forklarer at dette rent fysisk sett ligger en bit oppe i den jordiske atmosfæren, og innhyller hele Jorden. Dette er som overflaten på en egen planet - men utenpå og rundt Jorden i et eget frekvensskikt.

 

Channy fikk senere til oppgave å kontakte særlige jordmennesker for å forberede dem for kontakt. Disse var forut utplukket av Forbundet og Rådet. 95% av de utvalgte var selv utenomjordiske - uten at de selv viste det.(s.266).

Igjen fra boken:

«För de som jobbade, som till exempel Channie, utgjorde dessa utomjordingar också en fast punkt i tillvaron. Någon att umgås med och någon att tala med om eventuella problem. Detta var deras största uppgift, medmänsklighet och vänskap med de andra arbetande. Skulle Channie kommit med sina problem till sina vanliga jordiska vänner, skulle dessa kanske snabbt ha kallat henne för dårfink. Sådana "öppna" samtal skulle, om de ändå fortsatt, kunnat avslöja henne och onödigt mycket information skulle då ha läckt ut. Detta i sin tur hade varit extremt farligt. För detta skulle mycket väl kunnat leda till ett totalt avslöjade av henne, och hennes verksamhet, för nyfikna säkerhetsmän på jakt efter just den här typen av dold verksamhet. Så hon arbetade på i tysthet och utbildade den ena länken efter den andra.

Hon smidde på en kedja av länkar som skulle sträcka sig världen över många varv. Ofta tänkte hon sig just som en smed och hon skrev detta i sin dagbok.

 "Jag är som en smed och jag smider på en kedja. Materialet till länkarna skiftar och ingen är den andra lik. Jag får inte själv bestämma vilket material jag skall ta, inte heller i vilken ordning länkarna skall sitta samman. Alla länkar måste vara smidda helt utan skarvar och fel. Jag tar därför tid på mig och är noggrann i mitt yrke. Varje länk är mig kär. Jag vårdar dem ömt och vakar över dem, så att inte de skall fara illa eller brista och gå sönder. Kedjan är inte min, den tillhör andra. Granskar man den noga, så ser man att jag själv är en av dess många länkar. En liten del, i något mycket större. Hur stort kan ingen veta, som inte själv ingår i den kedjan och är en länk".

  En periode tok en utenomjordisk kvinne med navnet «Natascha» over Channies «svenske kropp» - mens Channie virket i sin andre kropp....

  På s.323 står endel om kosmisk- kontra jordisk kjærlighet og følelser - og med dette avsluttes her denne omtale av denne meget særegne bok:

......denna (jordiska-) kärlek skulle dock knappast kallats för kärlek i universum, men vad gjorde det? Den universella kärleken är nagot enormt mycket större och mer förfinat, men denna form av kärlek passar knappast in i en jordisk vardag. Den universella kärleksakten är mycket annorlunda och större med fler och starkare känslor än de som människan har tillgång till. Det är öppnare, ljuvare tankar och känslor som når till de utomjordiska älskande paren. De har runt sig enorma energier av kärlek, allt med djupare betydelse och större mening bakom än bara lusta och sex. Visst finns sexuellt umgänge i universum, men de jordiska varianterna ter sig snabbt torftiga, innehållslösa och bristfälliga i sin utformning. Det sexuella är inte heller något självklart, mycket annat tar större plats i ett förhållande i rymden. Det finns dessutom många fler sätt att visa kärlek på därute än de människan använder sig av. Man kan älska med fingertoppskontakt, hjärta mot hjärta eller panna mot panna till exempel. Det sättet att nå kärlek kallas Gerah om det sker mellan ett par eller flera personer. Det kan också göras som en ensamakt, Dervante kallas den då. 

Energin ges i så fall oftast ut genom hjärtat och ner i Moder Jord eller den planet man befinner sig på. Ensam når man även en speciell andligt hög känsla av kärlek, i bland annat kronchakrat. För Channie på Jorden var Dervante ett välkänt faktum. Att ta och ge kärlek är för utomjordingar alltså större än allt annat och det visas också öppet. Den tillfredsställelse som man finner, bland universums älskande par, är tiotusenfalt större än den man någonsin finner på Jorden. Den jordiska kärleksaktens höjdpunkt varar i blott sekunder, medan den universella är lika stark och lika intensiv i timmar i sträck. Känslorna är fler och større än vad ord som fantastisk och underbar kan beskriva. Det underbaraste man kan uppnå är att dela med sig av sin kärlek och tillfredsttällelse till ALTET. Detta sker på ett mycket høgt andeligt plan, ett plan som människan inte ens i sine djupaste tanker skulle kunna forstå..........slutt utdrag

(og igjen: ut fra det som MARTINUS har forklart om seksualitetens utvikling i "det riktige menneskeriket" så passer Channies forklaring eller beskrivelse her meget godt - altså en masse paralleller til åndsvitenskapelige eller kosmologiske forklaringsmodeller, hvilket igjen understreker bokens skjulte visdom/sannhet. rø-kommentar)  

 Boken på 399 sider har ISBN 91-630-4887 - 6 

(SCANDBOOK AB - FALUN)

kontakt adr. angitt: "CHANNIES BOK", BOX 43, S-186 03 BROTTSBY

 LINK TIL CHANNIES channies side speilbase | | english

HER LINK TIL OMTALE AV HENNES NESTE BOK

LINK til en sivilingeniør som arbeidet tett ved henne på 90tallet og skrev egen bok  | + denne

en annen svensk ufokontakt; Richard Höglund (1913– 1977)

link til ufokontakter

 

 



innledning her først  på norsk - ellers mye svensk tekst

en annen svensk ufokontakt; Richard Höglund (1913–77)


en IRSK kvinne har opplevd ganske lignende opplevelser gjennom deler av livet, som CHANNIE her forteller om og  har også tegnet de vesener hun har hatt befattning med, og noe i tekst om disse. SE link og hør evt på lydfiler  med opplesing om hennes liv i lyd på engelsk språk, som åpnes i ny fane



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

alle levende vesener - også dyr  - er koplet til et overjeg eller overselv - gjennom hvilket de er forent med ALTET 

altet= den sanne eller virkelige religion