EN SVENSK UFO-KONTAKT FRA 1946

delvis/hovedsaklig svensk txt (med txt-scannerfeil) etter kort innledning på norsk

(Da utdragene her er er avscannet vil det forekomme mange stave-skrivefeil, og dessuten vil det bli endel innblanding av visse kommentarer på norsk skrevet i parantes).

Denne beretning omhandler en dengang ung svensk gutt sitt møte med en gruppe utenomjordiske med et ytre utseende som var identisk med vakre skandinaviske mennesker. Etter at han tilsynelatende tilfeldig kommer over dem mens de gjør "reperasjoner" på sitt skadde skip - skapes det en kontakt - hvorved de senere kan kommunisere med ham gjennom det som kan kalles "utenomsanselige metoder".

For de som kjenner mer til den åndelige vitenskap om menneskets åndelige struktur, kan forstå at kontaktpersonen her har hatt kommunikasjon gjennom sitt astrale legeme (følelses-legemet). Dette er det sanselegeme som bærer bevisstheten etter den såkalt "død" - og som også utgjør et selvstendig sanselegeme om personen har dette utviklet nok. I dette tilfelle vil jeg tro at Gøsta her fikk en ubevisst hjelp fra "dem" for å kunne huske og oppleve disse etterfølgende kontakter gjennom sitt astrale-/føleseslegeme.

Her følger da et utdrag fra denne beretning slik han forteller det til Clas Svahn i denne boken "MØTET I GLÄNTAN".(språket videre er da svensk -  med en del ordfeil som scanneren har feiltolket).

MØTET PÅ SKOGSSLETTEN

.....det er den 18 maj 1946 och klockan kring 22 på kvällen. Himlen är mørkblå och sikten klar och en lått bris blåser från øster. Jag har åter tagit plats på fortets stålkupol vid Skålderviksstranden. Jag sitter och lyssnar på den vackra fågelsången från tråstar, rødhakar och flera fåglar i køren. Som vanligt har de så kallade Sjødammarna vaknat ordentligt till liv och børjar nu befolkas av alla de fågelarter som har sitt tillhåll här.

Det børjar mørkna och jag inser att det är tid att bege sig hem. Klockan är 22.45 och jag tänder min orienterarlampa som jag alltid har med mig på kvällspromenader.

Jag går upp på en backe där man har fin utsikt in i både Kronans och Vegeholms skogsmarker. På Vegeholms mark strax efter fågelkärret och en liten bit in i en bjørkskog bestående av stora, gamla träd finns en stor gräsglänta, som jag väl känner till.

Av en ren tillfällighet kastar jag en blick ner mot grasgläntan, som man på grund av träden inte ser så tydligt. Jag tycker først att jag ser något ljust därinne, men det kan kanske vara en reflex från min egen pannlampa. Jag släcker den, men fortfarande finns ljusskenet kvar. Det kan ju vara tidiga campare eller ungdomar som håller till där. Jag beslutar mig før att gå dit. Jag kilar ner før backen och hoppar øver en smal grop som samlar upp skogsvatten och rinner ut i fågelkärret. Till høger om mig har jag en rad tallbevuxna (furu-) sandkullar som skymmer gräsängen en liten bit. Så tar dessa slut, och just som jag ska svänga ut på ängen får jag se en syn som før alltid har etsat sig fast i mitt minne.

I den bortre ändan av ängen, bara några meter från en ensam fura, står en belyst farkost som jag aldrig sett maken till varken førr eller senare. Min førsta tanke är att det är en tivolikarusell som någon kørt dit. Men jag inser snart att det skulle vant omøjligt eftersom inga vägar leder fram till gläntan.

Føremålet har en form som något liknar en diskus och det vilar dels på en kraftig fena i riktning mot furan, dels på två teleskopstød, allt førdelat så att det verkar som om dessa stød är placerade på lika avstånd från varandra på den cirkelrunda farkosten. Rakt framfør fenan på farkostens underdel är en lucka nedfälld med stege och lejdare liknande dem män ser på båtar. Luckan är en och en halv meter øver marken och jag ser hur Ijus strømmar ut från kabinen. Jag gør ett førsøk att kika in i farkosten men vinkeln är før snäv (skjev?). AlIt som syns är det starka ljuset.

På farkostens øversida finns en strømlinjeformad kabin som jag uppskattar till omkring åtta meter i diameter. Med ungefär en meters mellanrum ser jag ovala fønster, kanske en halv meter långa och cirka 30 centimeter høga. Medan jag tittar på farkosten kan jag inte låta bli att tänka att det är någon som førsøker skoja med mig. En tanke som far genom mitt huvud är att det kanske är tyska piloter som har flytt från något lager. Men innerst inne tror jag inte på det själv.

Ovanpå kabinen finns en teleskopmast, nästan som ett periskop på en ubåt. Højden är ungefär densamma som furan och jag uppskattar farkostens tjocklek på mitten till ungefär fyra meter, vid sidorna till narmare en meter och mastens højd vara omkring fem meter. Uppe i toppen är den uppsplitsad i fyra delar. En bit ner upptåcker jag en lampa som sander ut det egendomliga violetta sken som jag upptäckte från stigen. Det är riktat nedåt och täcker hela farkosten som en ostkupa med några meter till godo utanfør.

Själva ljuskaglan liksom pulserar fram från lampan nästan som vatnet från en fonten. Och egendomligast av allt: ljuset får på detta sätt en krøkt bana. Där det tråffar marken eller gräset førsvinner det med ett gnistfenomen som liknar det som uppstår av tomtebloss. En lukt som av ozon sprider sig genom luften. Det är som om en elektrisk ridå har sänkt sig øver farkosten.

Skrovet och kabinen verkar vara utførda i ett stycke. Man kan varken se skarvar eller nitar någonstans. Runt underkanten på farkostens omkrets finns ett antal hål, ej olika dem som finns på turbiner, riktade nedåt och førsedda med spjell.

Några meter framfør och utan før spøkljusets cirkel står en män iklådd en vit drakt som verkar nästan gjuten på honom. Han är kledd som våra astronauter är i dag. Hur jag ån tittar kan jag inte se varken knappar, dragkedjor eller andra knåppningsanordningar. På føtterna har mannen blå eller svarta korta støvlar som sluter till, runt midjan ett brett svart eller blått belte, och på huvudet något som liknar en regnkapuschong, bara med den skillnaden att den också tacker framsidan av ansiktet och är gjord av något genomskinligt material. På henderna bär han fingerhandskar. På brøstet henger en svart sak, som liknar en belgkamera, men i øvrigt ingen utrustning. Mannen verkar vara en vakt. Där jag nu står är jag bara ett tiotal meter från farkosten och kanske sju eller åtta meter från den här mannen. Innanfør ljuskupan rør sig flera personer.

Det konstiga var att alla vende sig mot mig när jag kom in i gläntan. Det var som om jag var ventad men inte ønskad....

Uppe på farkosten vid ett av fønstren finns ytterligare tre men, tydligen sysselsatta med något arbete. Strax nedan før ser jag ytterligare två som assisterar och innan før ljuscirkeln, venda mot mig, står tre flickor. Alla är kledda på samma sätt, i samma helgjutna vita flygdrakt, med samma farg på støvlar och midjebelte. Alla innan før ljuscirkeln har den genomskinliga kapuschongen felld tillbaka i nacken.

Gøsta var nu tio meter från farkosten och kanske sju, åtta meter från vaktposten. Han kunde se hur mannen och kvinnorna som arbetade kring farkosten hade normala jordiska drag och kvinnorna, eller snarare flickorna, hade ljust hår, klippt och lagt efter modernaste snitt. Mannens hår kunde Gøsta aldrig se, for på huvudet hade de någon sorts liten svart huva, inte olik de han sett stridsvagnsførare vara utrustade med. Från huvan gick något som liknade åronproppar och det verkade som om personerna kring føremålet konverserade med varandra genom dessa kalotter, utan att røra munnen. Då hende pløtsligt något.

Mannen som står utan før ljuscirkeln - och som jag nu efteråt førstår tjenstgjorde som något slags vakt - gør ett perfekt stopptecken med ena handen højd. Det är en åtbørd som inte kan missførstås och jag stannar också. Jag har fortfarande pannlampan på huvudet, fast släkt. Vaktmannen vrider sin svarta bälgkameraliknande grej mot mig och jag får intrycket av att det är før att ta något slags bild. Jag tycker mig høra hur det knepper till i lampan, som jag har släckt, men tänker inte mer på det.

Jag blir stående stilla och samtidigt gør vaktmannen ett varv runt farkosten, hela tiden på yttersidan av ljuscirkeln. De båda mennen och flickorna återgår till sitt arbete på kabin fønstret.

Det är møjligt att det är två vaktmenn med en placerad på farkostens baksida. Detta kanske kan førklara att det under tiden jag står där alltid finns en mann mot den sida där jag befinner mig.

Jag känner mig ungefär som ett vilt djur måste gøra utan før den Ijuscirkel som safarijegare brukar gøra upp i afrika. Så pløtsligt kommer en mørklockig flicka ned før trappan på kabinen under farkosten. I handen har hon något som liknar en bag och från den delar hon ut begare till både män och kvinnor. Alla slutar upp med sitt arbete och dricker ur dessa begare.

Så får jag pløtsligt lust att gå fram till dem och prata lite, men så fort jag tagit ett steg står vaktmannen åter fram før mig med handen højd till stopptecken och alla tittar allvarligt på mig. Också vakten ser allvarlig ut, som en bestämd polis - hit men inte lengre! Han slepper mig inte med blicken en sekund.

Det är som om "ostkupan" av ljus skärmar av farkosten från omgivningen och att vaktposten är placerad utan før att se till att ingen førsøker ta sig in. Kanske hade jag blivit skadad om jag førsøkt passera Ijuset.

När jag tar ett steg tillbaka fortsätter alla med sitt jobb och jag känner mig en aning tillplattad. Två av flickorna ler så vackert mot mig och jag ser deras blixtrande vita tänder. Jag kan skryta med att jag inte brukar vara redd før någonting, och jag har tillbringat tillräkligt mycket tid i skog och mark før att varken tro på fan eller trollen. Men detta är ändå allt før egendomligt.

Människorna får mig att tänka på folk från en pingstkyrka eller något sådant. Alla lika lyckliga och glada. Man får intrycket att de inte har några bekymmer, att de hade løst alla problem.

Under tiden jag står där kan jag se hur besettningen går ut och in i farkosten med hjälp av stegen intill fenan. När de gør det ser jag hur stødbenen rør sig; de är teleskopiska och Fjerande som noshjulet på ett flygplan.

Just som jag ennu en gång tanker ta några steg framåt før att se vad som hender kommer den mørkhåriga flickan ut från kabinen igen. I handen håller hon ett ljust, blinkande føremål som alla de andra intresserat tittar på. Så tar hon några steg fram till ljuskeglans slut och kastar med en snabb rørelse ut føremålet. Det faller ner vid en liten kulle som jag noga tar øgonmerke på. Samtidigt hør jag ett parlande glatt flickskratt, och først nu går det upp før mig att jag inte har hørt ett ljud från någon innan før ljuscirkeln på hela tiden. Daremot har jag tydligt hørt vaktmannen, när han trampar i gräset och knacker småkvistar som ligger utstrødda overallt.

Hela scenen børjar ändå till slut att verka egendomlig, och fast jag tillhør de personer som inte anvender och aldrig har smakat alkohol i någon form, och således inte kan skylla på hallucinationer eller annan inbillning, beslutar jag mig ändå att først gå en runda tillbaka till Skålderviksstranden och sedan komma tillbaka och se om allt finns kvar. Det tar väl ungefär tjugo minuter att komma ner dit. Jag tar av mig skor och strumpor och går ut i vannet och badar føtterna før att vara seker på att jag inte drømmer.

Trots allt verkar det hela en aning kusligt. Jag beslutar mig før att følja stranden en bit och ta en annan veg tillbaka så att jag kommer fram på baksidan av den egendomliga farkosten. När jag kommer ungefär halvvågs - går jag upp på sanddynerna igen och såtter mig på toppen av ett gammalt fort før att ta på mig strumporna och tittar bort mot den plats där farkosten ska befinna sig. Här är tet ungskog, så jag kan ingenting se.

Men så pløtsligt ser jag ett røtt sken. først tror jag att det är månen som håller på att gå upp men sedan ser jag att så inte är fallet. Sakta och majestetiskt højer sig den tunga farkosten, som jag nu kan se tydligt. Det är nästan som en ballong som stiger. Endast ett vinande ljud som från en dammsugarmotor hørs. Høgre och høgre stiger den med en krans av røtt ljus från turbinhålen. På 400-500 meters højd saktar den in en aning, pendlar lite i sidled, och jag kan nu se att antennen är neddragen och att fenan och landningstållen troligtvis också är infellda. Det är lite disigt men hela manøvern syns klart och hela farkosten strålar av ljus från kraftfeltet och kabin fønstren. Så skevar den så att den står snett mot den ljusa natthimlen. Det røda skenet blir intensivare och så børjar den skjuta våldsam fart. Efter en liten stund øvergår det røda skenet i violett och nu verkar den røra sig nästan med samma  snabbhetsom en solkatt.

Farkosten pendlar lite, precis som om den søkte något. Så børjar skenet bli rødaktigt, farkosten saktar in ett ogonblick, så kommer det violetta ljuset igen och samma fruktansverda hastighet. Tre gånger ser jag farkosten gøra denna manøver innan den definitivt førsvinner in øver Ångelholm.

Jag står kvar en god stund på sanddynerna och är ganska øverveldigad och skakad av vad jag sett. Men vi som upplevt andra världskriget fick skåda så många nya och fruktansvårda vapen från båda de stridande partema - reaplan, atombomber, tyskarnas V1- och V2-bomber - att nästan inget førvånar oss lengre. Trots att kriget är slut sedan ett är tillbaka är jag från børjan nästan øvertygad om att det jag har sett och upplevt är något førsenat hemligt vapen som man fortsatt att utprova. Men hade Hitler haft en sådan farkost hade han aldrig førlorat kriget.Først flera år senare, när rapporterna om okända føremål børjade bli allt fler, sätter jag min observation i samband med dem.

Kanske var det trots allt inget hemligt vapen som jag hade sett. Kanske var det inte ens en farkost från jorden... Så mycket kan jag säga, att om detta jag såg var människor från en främmande planet så var det såvitt jag kunde se inte någon större skillnad på dem och oss. Kanske betydligt mer avancerade i sin utveckling, men i övrigt i fråga om längd, utseende och så vidare, så tror jag att om man tagit av dem flygdräkterna, skulle vi knappast kunna skilja dem från oss själva.

Jag travar tillbaks över sanddynerna för att gå den vanliga vägen hem. Landshövdingevägen är ojämn och svår att cykla på så jag ömsom går ömsom trampar en liten bit. Det har nu blivit mörkare och för att kunna se vägen bättre försöker jag tända min pannlampa. Fast jag slår till strömbrytaren får jag inget ljus. Jag skruvar av bottnen och tar ut batteriet. Det känns varmt, så det måste ha blivit någon kortslutning. Ett ögonblick tänker jag på vaktmannen och det mystiska klick jag tyckte mig höra, när han riktade den svarta grejen mot mig. Men detta verkar för fantastiskt. När jag sedan dagen efter satte i ett nytt batteri fungerade lampan åter oklanderligt. Givetvis kan det ha en naturlig förklaring men det hände i samband med allt det här för jag hade den tänd ända tills jag gick ner mot ljuset. Då släckte jag den eftersom jag tänkte ta dem på bar gärning om det var några grabbar som eldade.

Det har aldrig hänt vare sig förr eller senare.

När Gösta Carlsson fortsatte Landshövdingevägen hem den kvällen följde han grusvägen med sin cykel intill sig. Pannlampan var sönder och det blev inga mer avstickare in i skogen. När han lade sig på sängen för att sova gick det inte. Händelsen i gläntan hade varit uppskakande och tankarna kretsade kring det underliga skeppet och människorna utanför det. Innan han till slut lyckades somna bestämde sig Gösta för att omedelbart nästa morgon, så snart det blivit ljust, återvända till platsen

Tidigt nästa morgon, efter en kopp starkt kaffe tog Gösta cykeln och gav sig av ner mot stranden. På några minuter var han tillbaka på platsen för nattens händelser. Han hade återvänt till gläntan av en enda orsak. Skulle där finnas några spår efter nattens händelser?

Det gjorde det.

När Gösta kommer tillbaka till gläntan strax efter fyra på söndagsmorgonen faller ett lätt, strilande vårregn över Ängelholmsskogen. Solen är uppe sedan en dryg timma och någon pannlampa behövs inte. När han för andra gången på sex timmar hoppar över den lilla gropen och följer sandkullarna mot ängen slår hjärtat snabbare än vanligt. Vad ska han hitta där inne bland träden?

Den här gången har han med sig anteckningsblock och tumstock. Om det finns några spår är han beredd. Säker kan han ju inte vara. Och först blir han besviken. På håll syns nästan inga spår alls.

- Först när jag kom närmare såg jag spåren, berättar han. Spåren efter turbinhålen var tydligast. Där de suttit hade gräset bränts bort fullständigt. I en ring som var cirka 30 centimeter bred låg sanden under fullständigt bar. Ett gråsvart stoftlager var allt som återstod av gräset. Ringen var inte särskilt djup, bara några centimeter, så starten kan inte ha skett med någon våldsam fart som vi är vana vid från våra jordiska flygfarkoster. Och det stämmer väl överens med det jag såg. Det verkade vara en för oss okänd drivkraft som denna farkost använde.

Förutom den brända cirkeln kan Gösta också se hur akterfenan och de båda landningsställen har tryckt ner gräset utan att förstöra det. En bit bort har de nedersta grenarna på den fura som stod närmast farkosten fått sina toppar svartbrända. Ett par år senare vissnar de bort och dör.

Gösta mäter genast upp platsen och antecknar storleken på cirklarna. Han gör en enkel skiss och kommer fram till att farkosten varit 16 meter i diameter. Avtrycken efter landningsställen är cirkelrunda och har en diameter på 90 centimeter.

Vidare syns i gräset tydliga spår efter stövlar. Egentligen ser de inte särskilt konstiga ut med sin sammanhängande klack och fotsula med något räfflat mönster. Inte heller måtten avslöjar något som avviker från det normala. Gösta mäter upp avtrycken till ungefär nummer 39 till 44.

Avtrycken finns i en kvartscirkel från norr till öster om det brända avtrycket.

Men det finns fler fynd.

- Just som jag var färdig och tänkte bege mig hem kom jag att tänka på det blanka föremål som flickan kastade ut. Jag hade tagit ögonmärke på platsen, en liten kulle nära ljusridån. När jag tittade såg jag något som glimmade i gräset och jag tog upp en glänsande stav av violett kvarts, cirka fyra centimeter tjock, fem centimeter bred och cirka tolv centimeter lång. Den hade fasade hörn och var bränd och smält i den ena änden.

- Några decimeter därifrån fann jag en liten vacker ring med ringmått 17 i någon grön metall och en vacker sten i infattning. Den liknade inte våra moderna ringar, den här var skojigare. Och så finns det några kryss som kunde tydas som initialer eller något på gavlarna. Min första tanke var att någon hade tappat den och att jag borde överlämna den till polisen, men sedan satte jag ringen i samband med farkosten.

Innanför ljuscirkeln, nära den brända furan, kan Gösta också plocka upp två av de muggar som kvinnan serverat dryck i. De ser ovanliga ut med sin böjda pip, nästan som små oljekannor. När han skakar på den ena känner han hur det fortfarande finns vätska kvar på botten. Med sina fynd i fickan cyklar Gösta tillbaka hem för att skriva en rapport till myndigheterna. Men rapporten till försvarsstaben kommer aldrig iväg. Andra, än underligare, händelser hindrar honom från det.

- När jag kom hem och skulle visa min fru vad jag funnit var det första hon sade till mig: "Men du är ju gul i hela ansiktet." Jag kastade en blick i spegeln och det var fullt riktigt. Vad i all sin dar hade hänt? Ett ögonblick blev jag lite skakad. Jag hade kanske tagit i något skadligt. Men så såg jag att det gula också fanns utanpå rocken och till min lättnad gick det lätt av med lite vatten. Jag tog lite av det och lade under mikroskopet. Saken var klar. Det var helt enkelt pollen. Då visste jag också var det kommit ifrån. Från björkarna givetvis. Grenarna hade ju skrapat mig i ansiktet.

- Det var då jag började fundera ut en metod, som sedan lyckats över all förväntan och som nu gör det möjligt för mig och det bolag jag startade 1952 att samla in pollen i nästan obegränsade mängder, och som gjort det möjligt för mig att starta en läkemedelsindustri baserad på en råvara som funnits i evärdliga tider men som man hittills bara inte tänkt på. Så nog kan det hända att jag ibland polerar min kvartsstav lite extra noga och samtidigt tänker på denna speciella händelse, tänker på männen och de vackra flickorna och undrar var i all världen de kommit från, vart de skulle och om jag någonsin träffar på dem igen.

Det som hände Gösta Carlsson i gläntan under dessa timmar den 18 och 19 maj 1946 skulle bli inledningen till en serie svårförklarade händelser. Gösta började uppleva verklighetstrogna drömmar om nätterna. Drömmar som kanske inte var några drömmar. Drömmar som tog honom tillbaka till de vackra människorna han sett utanför farkosten.

NATTLIGA UPPLEVELSER

(- PÅ ANDRA  PLAN...)

Liksom i många andra nærkontakter slutar inte Gøsta Carlssons upplevelse vid den rena observationen. I stället fortsåtter den att utveckla sig i ett allt mer svårkontrollerat skeende. Vad som från børjan verkar enkelt och relativt lätførståeligt blir gradvis allt mer komplicerat och svårgripbart. När Gøsta Carlsson kommer hem efter den tidiga morgonens besøk i gläntan väntar vardagen med arbete och familj. Det som har hänt några timmar tidigare er visserligen fantastiskt och gåtfulIt men møtet i gläntan børjar ändå blekna i minnet redan efter någon dag. Kanske hade han helt enkelt glømt bort det om det inte varit for en serie "drømmar" som aldrig skulle komma att sleppa greppet om honom.

Egentligen är det inte rätt att kalla Gøsta Carlssons upplevelser får drømmar. Istellet verkar det som om han på något sätt ändrar sitt medvetandestatus, kanske påverkad av någon eller något. De nattliga uppleveserna kommer att bli mycket påtagliga.

Upphovet till drømmarna verkar vara den apparat som vakten riktade mot honom när han närmade sig forkosten. Lådkameran med det konstiga objektivet kanske hade en annan funktion än Gøsta først trodde.

Den førsta "drømmen" äger rum redan två dagar efter observationen, den 20 maj 1946. När kvällen kommer och Gøsta legger sig i sengen for att sova känner han hur kroppen forlamas och hur han glider in i ett konstigt medvetandetillstånd:

"Hela eftermiddagen har jag känt mig lite tung i huvudet och likaså ovanligt varm. Jag børjar tro att det är en førkylning på gång trots att det är något jag egentligen aldrig har känning av. På kvällen tar jag en albyltablett, dricker lite honungsvatten och somnar in i en egendomlig halvdvala:

Så hånder det något. Pløtsligt stirrar jag in i vaktpostens kameraliknande grej som hänger i en rem på brøstet. Så vidgar sig rummet och precis som på en televisionsapparat kommer ljuset och jag står nu i ett rum med massor av instrument. Framfør mig sitter en män i en rød fåtølj (stol?), vars baksida är rikt dekorerad och jag kan känna igen en storstad som kunde vara London, New York eller vilken annan større stad som helst.

Till høger om mannen sitter en belyst skärm som Gøsta har svårt att førstå innebørden av - men som han senare kommer att likna vid en TV. Något som inte fanns i Sverige 1946 (reguljæra sändningar børjade først 1957). På skärmen syns en linje och en punkt som føraren hela tiden justerar med hjelp av en ratt. Till venster om honom sitter en andra skärm där något som ser ur som meddelanden hela tiden strømmar in. Skrivtecknen påminner om arabiska eller judiska men oerhørt jemna som skrivna på en datamaskin. De rør sig från venster till høger på skermen, ibland med sex-sju rader ovanfør varandra.

Då vänder sig føraren pløtsligt om och sager: Menji, jag kopplar på autopiloten, vill du kolla att kursen stemmer?" Ett vackert kvinnoansikte med håret bakåtkammat och klippt i en så kallad federklippning framträder på den venstra skärmen i en fantastisk tredimensionell form som om hon sjalv vore i rummet. Senare får han veta att hon befinner sig i en annan del av farkosten.

När Gøsta får syn på henne sitter hon med slutna øgon och med den lilla kalotten med øronpropparna på huvudet. Henderna vilar på ett tangentbord. Gøsta får intrycket av att "Menji" mottar meddelanden via elektroder som är kopplade till hennes hjerna och som hon senare transformerar till skrift med hjelp av tangentbordet. Han hør konversationen mellan Menji och mannen i stolen. Så här beskriver Gøsta Carlsson vad som sedan urspelar sig:

"allt är allright, svarar Menji och ler så att de vita tenderna syns.

Så vender sig mannen om mot mig och jag känner igen samme mann - "vaktposten", som hindrade mig att gå fram till farkosten. Nu har han ansiktsskyddet nedfellt i nacken. Han har en kraftig solbrenna, blendvita tender och ser mycket vänlig ut. Ett blått belte syns runt midjan där ett par handskar är nedstuckna.

Mannen, som verkar upptagen av sina instrument, har på sig en svart kalott med trådar som är førbundna med en sorts proppar i øronen. Runt honom finns en stor mengd før mig okenda instrument och mannen studerar dem intensivt.

"Jag tyckte jag skulle ta kontakt med dig och førklara vad vi sysslade med når du såg oss där borta i skogen, säger han. Når vi låg i vår rote (rute/posisjon) tillsammans med den stora farkosten i spetsen råkade vi av någon otrolig anledning, komma før nära dess turbinstråle. Vår farkost är byggd før att tåla det mesta och likaså har vi gott skydd av vårt kraftfelt. Men strålen råkade treffa ett kabin fønster och in i det rum där Luna och Jurion befann sig. De dødades øgonblickligen och vi måste gå ner før att reparera skadan. Det var då du såg oss. Vi hade først tenkt begrava de två døda på den platsen tills vidare, men vi insåg att det skulle kunna välla problem så vi besløt oss därfør før att medføra dem till en steril asteroid. Vi klippte av ett antal grankvistar som vi packade in dem i och vi førvarar dem nu i ett rum här intill.

Menji har vakten i radiorummet och jag här. Den øvriga besettningen vilar", säger føraren och børjar sedan førklara hur skeppet drivs. Vi rør oss med en hastighet som ljusets och farkosten drivs av tolv parallellkopplade kvartsstavar.

Jag har lagt merke till att jag hela tiden har en obehaglig fallande känsla. Man får ett inrryck av att man är långt upp och brakar ner. Man bara undrar när man ska slå i och hur det ska kannas. Som om han hade läst mina tankar säger føraren: "Den fallande kenslan uppstår när man ferdas med ljusets hastighet, men det är ingenting farligt." Så ser jag in i rummet där de båda døda ligger. Endast ansiktena syns, i øvrigt är allt dolt under granris. "Stackars Luna", säger han, "hon var en av de vackraste flickor du sett." Så ser jag ett likblekt flickansikte, men det børjar bli før mycket och just som jag ska skrika till vaknar jag. Men vilket uppvaknande. Jag har en blixtrande huvudvårk och är veldigt tørstig.

Det var hemskt. Det var en upplevelse som jag knappt vill tänka på. Där låg de alldeles likbleka inpackade i granriskistor med ett blekt, konstigt, trist ljus som lyste upp. Det blev før mycket før mig. Jag gissar att kontakten brøts før att det helt enkelt blev før mycket før mig.

(intuitiv TEORI for disse "drømmer: når "vaktmannen rettet sitt apparat mot Gøsta under det første møtet, så tok han et "energi-avtrykk/frekvensbilde av hans astrale kropp, som er en integrert del av den fysiske kroppen. Når Gøsta la seg for å sove og sovnet, ble hans astralkropp frigjort, slik det alltid skjer under normal dyp søvn. Problemet er bare at vi normalt ikke har noen hukommelses-overføring fra astralkroppen.(Se Martinus-symbol for "grunnenergienes kombinasjon" for å forstå dette). Med hans astralkropp frigjort og med "et fotografert frekvensavtrykk" kunne romfolkene teknisk-telepatisk trekke hans astralkropp til seg og slik gi han direkte informasjon og mer forklaring på det som skjedde. Videre kunne de ved teknisk-hypnotiske metoder sørge for at opplevelsen ble koplet inn i hjernebevisstheten, slik at den kunne fattes med den ytre dagsbevisstheten i ettertid - altså til en grad erindret. Alt for at han skulle kunne vidrebringe denne informasjonen på et senere tidspunkt via denne boken - som de samme "krefter" inspirerer fram skaperideene til ubevisst. rø-tanker) "

NYA MØTEN

Fem dagar senare, natten till den 26 maj, upprepas(gjentas) händelsen. Gøsta känner samma egendomliga känsla i huvudet och en konstig varme sprider sig i kroppen som om en førkylning är på veg. På kvällen ser Gøsta Carlsson återigen den mystiska belgkameran med det ovala objektivet.

Också den här gangen hamnar han i kabinen bakom føraren. Det är samma kabin, samma førare och samma instrument. Det är som om Gøsta aldrig har varit dårifrån. Han år ombord på vad han senare ska komma att kalla spaningsskeppet. Den här gången känner han ingen fallande kansla.

- Nu tog jag också en nærmare titt på stolen där føraren satt, berettar han. På något sort kom jag ihåg att det fanns något där som jag borde se närmare på.

- Det jag fick se var ett plastikmønster i relief. Mønstret påminde om en stad, vilken som helst, men der konstiga var att det fanns två mycket stora byggnader som påminde om pyramiderna i Egypten. Dessa låg rätt nära varandra. Staden deremot liknade New York eller någon annan stor-stad.

- Det var som en teckning. Jag fick intrycket av en stor stad, mycket modern stad - Utan tvekan dereas hemstad. Sedan hende det en sak som jag bara ska nemna. Jag fick en vision av att jag såg en stad, ett land, och där lyste en sol som var mera violett an den vi har. Men det verkade som om deras hemplanet låg tio ljusår herifrån. Antagligen i nærheten av det som vi kallar Sirius. Kanske såg jag det på hans skärm - men jag vet inte.

- Ett av instrumenten jag såg liknade ett tippvagnsspår, runt och med syllar med jemna mellanrum. Sedan var det ett annat instrument som mest liknade en vanlig termometer, med något som rørde sig upp och ner hela tiden. Det tittade føraren mycket noga på. Jag tror att det hade med kursen att gøra.

- Efter en kort stund vende sig føraren emot mig, precis som førsta gången, och talade med mig:

"Vi är framme nu och ska setta av de døda", sa han.

- Genom kabin fønstret såg jag hur farkosten hade landat på en stenig och ødslig plats. Kanske var det en asteroid men vi kan lika gerna ha varit någon annanstans. Den øvriga besetningen hade gått ur. Alla hade sina huvor och handskar på sig.

- De placerade kistorna av granris med de dødas huvuden mot centrum. Där føll de på knå och højde høgra handen i en sista helsning. Men ingen snyftade och ingen gråt. De var bara allvarliga. De døda låg svepta i granriser med ansiktena synliga och huvudena vilande på en bedd av ris. De låg med huvudena mot varandra i en steril stenøken.

Ett blekt ljus lyste upp platsen men Gøsta kan inte erinra sig att han såg någon horisont eller himmel.

- føraren själv vende sig mot mig och log sitt vackra vita leende. Sedan gick de ombord igen.

- Jag var utanfør skeppet. Jag såg hela ceremonin, när de bar ut dem, när de satte dem där, när de helsade och när de startade igen. Det var kusligt. Jag tycker inte om att se døda människor. Och här var det nästan ennu mera verkligt än när man ser det i vaket tillstånd. Fast det är møjligt att jag inbillar mig den saken.

- Sedan føraren tittar på mig efter ceremonin bleknade bilden bort och jag vaknade till medvetande igen. Den här gången var jag inte torstig och hade ingen huvudverk.

Dagen efter den andra drømrnen går Gøsta Carlsson tilbaka till gläntan før att leta efter fler spår. Efter en stund hittar han ett gravliknande hål 5-10 meter från landningsplatsen snett bakom fenan. Hålet är avlångt med raka sidor; 2 meter gånger 1,40 och sanden ligger i en høg intill. "Graven" är stor nog att kunna rymma tre personer.

- Jag fick en otäck känsla av att detta var emnat som grav. Strax intill, några hundra meter från gläntan, fanns en grandunge med grenar nästan ånda ner till marken. Här såg jag nu att de yvigaste bitarna var avklippra som om en kraftig avbitare hade anvånts. Kådan var fersk så det måste ha hent nyligen. Jag trodde først att det var skogvaktaren som av någon anledning gjort detta jobb, men i så fall hade han aldrig lemnat de innersta "skalliga" bitarna.

- Man kanske undrar var før de hade packat in de døda i granris och inte i plast eller något annat. Men jag misstånker att ute i rymden kanske riset har en annan, bettre effekt. Vad vet jag.

Men det hende mer ombord på farkosten. I flera samtal besvarade befelhavaren, som Gøsta Carlsson nu också kende igjen som den vakt som stoppat honom i gläntan. Gøsta Carlssons frågor var om religion och filosofi, emnen som han säger sig ha varit helt ointresserad av dess førinnan.

- På något sätt verkade det som om de styrde mina frågor till vissa emnen. Saker som jag egentligen borde ha frågar om tog jag exempelvis aldrig upp.

En del vegrar han bestemt att beretta om ennu ("man måste akta sig før att førendra før mycket før folk") utan säger att tio procent av det som har hent vill han behålla før sig sjålv.

Frågorna kom att handla om gud och livet. När Gøsta frågade vad gud var før något, fick han till svar att det finns en manlig och en kvinnlig gud som är allts ursprung. (Tolkning: som et helhetlig vesen hvor det maskuline og feminine er to evige grunnprinsipper. R.ø.-anm.) När befalhavaren nemande namnen på de två gudsaspektererna førstod Gøsta inte orden. I øversettning skulle de emellertid betyda "Han, respektive hon, som bestemmer øver allting."

- När livet är slut får vi vårt nästa liv beroende på vårt handlande. Efter vad befalhavaren sa - registreras varenda tanke vi tenkt, varenda handling vi utført och i enlighet hermed får vi vårt nästa liv. Han framhøll vidare att det vi kallar før helvete inte existerar, utan straffet før oborliga brottslingar blir att dessa får gøra om hela sitt liv kanske på en annan planet under de mest besvärliga situationer. Var vår sjel ska placeras och leva vidare är helt beroende på hur vi uppført oss under vår tidigare levnad. Det finns så många planeter därføratt rymden har ingen børjan och ingen slut, så en människas sjel kan hamna hundratals ljusår ut i rymden på den planet som dessa två bestemmer før oss.

- Jag kunde inte låta bli att fråga min ven om det finns några enkla bevis før att dessa lagar verkligen existerar och hans svar blev: "Gøsta, du vet åtminstone numera att hela rymden med solar, månar, planeter med mera hela tiden rør sig enligt bestemda lagar. Kom ihåg att så fort det finns lagar, mäste det alltid finnas lagstiftare. Så enkelt är det."

- Sedan stellde jag en fråga som var ungefär så här: om det nu är så att det finns någon som kan skapa och gøra allt det här, var før är vi då inte skapade så från børjan så att vi slipper allt lidande och kamp enda från stenåldern fram till nu. Då svarade befålhavaren: "Ta till exempel en stor ek, varfør är den eken från børjan ett litet ollon?(frø).

- Och så sa han en sak som jag aldrig ska glømma: "Tenk på hur du själv har uppstått. Ett litet spermakorn som du knappt kan se och ett litet egg. I det ryms hela du. Tycker du inte att der är konstigt?"

- Vad svarar man på det? Jag kunde det inte. Det var en vetenskap som jag bara baxnade in før. De här Människorna som vi talar om, de är så långt føre oss och kan så oendligt mycket mer en vi kan. De hade en helt annan syn på det hela. Vi är egentligen ortroligt dumma. Jag känner mig så dum att det inte är klokt.

Ett trivialt budskap før att komma från en människa från en annan planet, kan tyckas. Men Gøsta uppfattade det inte så. Istället fortsatte han att stella frågor som han annars aldrig brukade grubbla øver. Om bøn och bønesvar till exempel:

- När jag tog upp det emnet och frågade om man verkligen kunde få bønesvar svarade han att det kunde man, men man fick bara det man bad om - om det var praktiskt.

"Kom før det førsta ihåg att en bøn alltid ska ske genom hjernan (altså med konsentrasjon eller viljen). Det gør ingen nytta om du med munnen formulerar dina ønskemål medan hjernan är instelld på något helt annat. Det är genom hjernvåglengderna du står i kontakt med Honom eller Henne," sa han till mig.

- Själva knepper de henderna på samma sått som vi gør. Sedan ber de genom att tala genom hjernan: "Vår naturlige, Vår himmelske, Vår fader och moder, Ni som bestemmer øver allt och alla." bønen avslutas sedan med orden " før allt gott Ni gjort mig under det gångna dygnet tackar jag Eder av hela mitt hjerta och väsen." Så berettade befalhavaren att deras bøn gick till.

Gøstas syn på religionen skiljer sig från statskyrkans. Den har också fargats av hans intresse før biodling. I en intervju i Dagens Nyheter 1957 spekulerar han øver om inte den himmelska manna som enligt bibeln regnade øver israelerna i øknen kunde ha vatit ett pollenregn från träden. "Bästa tenkbara føda således."

Han tror på en øvergripande plan før hela universum med en skapare. Allt har en mening och syftar till fullkomlighet. Ingenting sker av en slump (tilfeldighet). Sjelen återføds i all oåndlighet.

- Nästa gång kan din sjel øverlemnas till en helt annan person, kanske till ett barn som føds på en planet långt ute i rymden och så fortsätter livet på det sättet. Det är inte slut i och med att en människa dør - utan tvertom, der kan många gånger vara en fortsätning som är ånnu bettre.

- Du och jag och allt levande har något som kallas hjernvåglengder som står i kontakt med naturen, Gud eller vad du vill, det som är det allra høgsta och har många namn - men som obestridligen finns eftersom allt inte kan vara en slump. Där registreras varje handling du har gjort, varje tanke du har tenkt och du får precis kredit før det i nästa liv.

CS' spørsmål: en typ av karma med andra ord? Har du fått insikt om det här genom de där Människorna vid farkosten?

- Något i den vegen, men jag kan inte dra några slutsatser och jag ska inte gå vidare førr jag kommer in på saker som man støter kyrkan, man støter allt. Var och en får tänka som han vill. Det høgsta målet är att Människor efter hand ska kunna nå fram till denna gud.

CS: Så hela universum hør samman?

- Exakt.

Vid ett tillfälle frågade Gøsta Carlsson också var før landningar inte sker oftare och mera øppet.

- Svaret blev att vi står långt efter deras civilisation, berettar Gøsta. De har passerat alla stadier fram till att helt leva efter de tio budorden. De har løst alla levnadsproblem och førvandlat sin planet till ett sannskyldigt paradis utan sjukdomar, svelt och annar elende och med en betydligt lengre livslengd.

- Men de får inte ingripa vare sig mot oss eller andra planeter med samma civilisationer som vår, utan vi måste själva bestemma vårt øde.(skjebne). Men också en del praktiska problem som våra sjukdomar och skillnaden i vår planets syrehalt (oksygeninnhold) gør en landning omøjlig. Deras øverflygningar av vår planet ingår i deras uppgift på samma sätt som många andra.

Gøsta Carlssons egen teori om varfør besettningen befann sig i nærheten av jorden 1946, är att den hade lockats dit av våra kernvapen. Bomberna øver Hiroshima och Nagasaki, den 6 och 9 augusti 1945, kan enligt honom ha registrerats av rymdmenniskorna långt ute i rymden. Sprengningarna kan ha gjort dem oroliga øver vår framtid.

Men trots dessa funderingar tog vare sig Gøsta sjålv eller befålhavaren upp emnet kernvapen under sina samtal. Något som annars borde førefalla naturligt efter en så lång resa. Istållet handlade samtalen hela tiden om filosofiska spørsmål.

- Du ska veta att mycket av det befalhavaren sa - det førstår jag inte fortfarande, säger Gøsta när jag frågar honom. Själv hade jag ju ingen intresse utav sådana saker. Då høll jag på med kampen før tillvaron. Det var mer än tillräckligt.

Efter sina kontakter har Gøsta Carlsson också blivit overtygad om att människan en gång uppstått utan før denna jord. Den farkost han mötte i gläntan var bemannad med våra avlågsna (fjerne) slektningar. Men enbart den vita rasen herstammar från rymden, menar Gøsta.

- Besetningens gener är fullproppade med samma information som våra. Om vi ser på hur der är i afrika till exempel, negrerna bygger inga flygplan, reamotorer och kärnvapen. De har inte det medføtt som vi andra. Därfør menar jag att vi vita aldrig har uppstått här på denna planeten. Vi har kommit hit och ført arvet med oss. Negrerna, deremot, är uppvaxta här. Givetvis finns det de som har flyttat till USA och lärt sig saker där men det är inte samma sak. De har det inte i generna.

Alla upplevelser koncentreras kring befalhavaren, den män som riktade den konstiga kameran mot Gøsta Carlsson vid førsta møtet i gläntan och sedan tog emot honom i den førsta drømmen. Befalhavaren är den som ger Gøsta Carlsson all information, svarar på hans frågor och tar kontakt med honom. Sommaren 1947 hittar Gøsta Carlsson en lustig trekantig sten i gläntan när han återvent før att leta efter fler borttappade føremål. Efter ett av sina nattliga møten, eller "seanser" som han själv kallar dem, ser han pløtsligt befalhavarens ansikte på själva stenen.

Men Gøsta Carlsson fick också se hur befalhavarens personliga rum såg ut. Inte på det lilla skepp som nødlandat i glantan utan på ett større moderskepp, långt ute i rymden. Och där upplevde han førunderliga saker.

På moderskeppet

Vi befinner oss i børjan av februari 1948. De hendelser som har intreffat sedan den 18 maj 1946 efter møtet med farkosten i Vegeholmsskogen har jag haft rikliga tillfällen att førvåna mig øver. Jag har mer och mer blivit klar øver att de egendomligheter som jag utsatts før måste bero på alldeles speciella orsaker. Jag brukar berømma mig øver att jag är ganska hårdhent och varken tror på fan eller trollen, men nu børjar jag själv undra øver dessa hendelser. Bland annat øver att avsluta mitt jobb vid Statens jernvagar och i stellet arbeta med lekemedel(legemidler). Jag har børjat få uppslag som jag egentligen inte beherskar. Men jag tillskriver mina intressen som biodlare den direkta anledningen. Denna dag børjar jag åter känna mig extra konstig.

Samma symptom som vid tidigare kontakter med besettningen. Jag halvsover på något sätt, och pløtsligt ser jag linsen på UFO-mannens apparat och så står jag bakom honom i farkosten. Jag ser stolen han sitter i. Jag känner igen plastikmønstren av en stad med två veldiga pyramider och så vender han sig mot mig. Samma ansikte, samma kledsel med den lilla møssan, med två stickproppar i øronen och samma venliga utseende. "Gøsta, det är nu tid før oss att docka med vår moderfarkost och jag tror du kan vara intresserad."

Jag ser alla de obegripliga instrumenten fram før hans bord, jag ser tavlan på vilken det hela tiden kommer meddelanden på ett fullkomligt obegripligt språk. Jag ser instrumenter som liknar ett belyst, runt tippvagnsspår, och så erfar jag samma besynnerliga fallande känsla som han førklarat med att vi rør oss med ljusets hastighet eller till och med snabbare. Samtidigt talar han med en flicka som framträder på en skärm. Bilden är tredimensionell och hon sitter fram før ett besynnerligt instrument med båda hendernas fingrar på ett tangentbord. Hon ler så vackert och visar upp blendvita tender och svarar honom på ett obegripligt språk. 

Befalhavaren har tidigare førklarat før mig att män håller kontakten med sin hemmaplanet och med moderskeppet via ett system som efterliknar den mänskliga tanken. I annat fall skulle man inte få kontakt, eftersom man rør sig lika fort som eller snabbare än ljusets och vanliga radiosignalers hastighet. Med andra ord skulle radiosignaler under hela tiden man avlågsnar (fjerner) sig inte hinna fram. Radiosignaler är før lenge sedan føråldrat och der är førstås en av anledningarna till att vi på var jord aldrig kan uppfatta deras kommunikation som måste vara nog så effektiv.

Så børjar en rød lampa blinka och jag hør en signal, først i upprepning och sedan en lång..... "Det är vårt moderskepps magnetstråle som nu fångar in oss. Nu sker allt automatiskt och vi har bara att følja med."Jag märker att turbinljudet på farkosten har avstannat. Så ser jag hela besättningen stella sig vid nedgången. Alla ser muntra och glada ut och alla är kledda i sin astronautdrakt men utan den lilla møssan med øronpropparna. Precis som våra egna flygplanspilorer har alla en bag, førvånansvärt lik våra egna. Jag kan før mitt liv inte komma ihåg eller uttala namnen på ledaren och den jag alltid møter først, så før enkelhetens skull kaIlar jag honom før Broni. 

Det egendomliga är att medan jag hela tiden førstår hans tal så är øvriga besettningens totalt obegripligt. "Så är vi framme", säger han, och luckan med lejdaren fells ner. "Vi hamtas hem av en mycket kraftig magnerstråle som automatiskt landar vår farkost inne i moderfarkosten. Vi måste passera genom det starka kraftfeltet som omger moderskeppet och førøvrigt finns runt alla våra farkoster och som också utgør ett førsvar och är hastighetsbefremjande." Hela denna landningsmanøver har skett helt omärkligt och måste vara ett under av precision med dessa fantastiska hastigheter.

Så ser jag att vi står på ett kraftigt belyst deck. Där står yrterligare fyra farkoster av samma typ, men också två med närmare 20 meters storlek. Så går besettningen in i en luftsluss där man tar av sig kläderna som leggs i en stor bag. Sedan in i en dusch och dårifrån kommer de ut i en rad. Alla är omkledda och flickorna nu i en fantastiskt vacker blommig blus som går upp i halsen och i långbyxor av samma modell som vi har sett från Turkiet. De slutar vid anklarna och sedan med sandaler på føtterna. Vi på vår planet skulle nog sagt att det var de mest sexiga kleder vi någonsin sett. Mennene är kledda i en halvlång jacka och något som liknar strumpbyxor och så sandaler. Min førsta vision är att de påminner om gamla romerska legionærer, velvåxta, kraftiga och sakert mycket valtrenade.

Så kommer vi upp på nesta deck. Här finns en hel velkomstgrupp. Man passerar førbi en disk och så är man ute hos sina medresenerer. Først kommer den flicka som jag sett tidigare och jag fick veta att hon hette Menji. Samtidigt kommer två små hundar från mottagargruppen under livligt skallande och hoppar upp i famnen på henne. Det är tydligen hennes hundar och før mig påminner de om en ras som vi själva har och som kallas før papillon.

Bland denna stora grupp legger jag merke till att ingen manlig besettningsmän har skägg eller är skallig. Så delas gruppen pløtsligt upp. Man faller alla på kne och en vagn kledd med något slags blommigt tyg kommer in. De som før in katafalken ser ut att vara barn." Det är våra två døda kamrater Luna och Jurion som nu førs ombord", säger Broni som jag ser igen. "Det visade sig att olyckshendelsen berodde på ett navigationsfel. Vi fløg i rote med en større farkost først och två andra strax bakom. Av någon anledning kom vår farkost før nära och råkade treffas av en turbinstråle. Vår farkost skulle egentligen tåla denna, men genom en hendelse passerade den vårt kraftfelt och treffade en vindruta som splittrades, och i det rummet befann sig Luna och Jurion som krossades omedelbart. Det är ytterligt sellan något sådant hender. Vi måste gå ner och der var då du treffade oss."

På detta deck finns det ett flertal markeringslinjer, førmodligen før någon sorts idrottsspel eller något liknande ett schackspel med stora pjäser. Flera små ljusa rum är tydligen før avkoppling, før jag ser att det finns grupper ur besettningen där.

Så är vi pløtsligt i ett mindre rum med en viss møblering. Jag ser ett bord, en seng, flera skåp och stolar. På det ena bordet står en liten kopia av moderskeppet. "Detta är cirka 200 meter långt och ungefär 40 meter brett på mitten där det är som tjockast." før mig påminner det mest om ett luftskepp typ zeppelinare. Framme i førpiken sitter sex långa ....... "Det är våra olika instrument før manøvrering med mera. Lengden beror på att de måste vara utanfør vårt kraftfelt før att inte utsattas før størning."

Det står en liten apparat på bordet som nærmast liknar en av våra televisionsapparater. Broni trycker på en knapp och den tends. Først fram-träder tre røda cirklar. Så fylls den med ljus och i tredimensionell form framträder ett manøverrum i førpiken. Jag ser ett tiotal män fram før ljusskærmen, och hela scenen påminner mycket om det vi senare själva sett i våra TV-apparater vid sendningar från USA och den amerikanska luftøvervakningen, Norad. Alla är kledda i ljusa, luftiga kleder. Det är herifrån som hela ferden dirigeras.

Så kommer en bild från aktern och här ser jag hela framdrivningsmaskineriet. Sex veldiga turbiner levererar den erforderliga energin och sex turbinstrålar svarar før farten. Men dessa är vridbara och hela styrningen sker med hjelp av dessa. Han førklarar att med den hastighet farkosten har, är detta enda møjligheten. En stor del av energin som behøvs uppfångar man direkt från rymden, men en særskild reaktor med kvartsgeneratorer kan settas in om så erfordras. På vissa stellen i rymden finns det områden där energitillgången är allt før svag. "Vi ska se ett øgonblick på øvre deck, sedan ska jag visa några intressanta bilder."

Det visar sig att øvre deck verkar vara en enda stor labyrint med olika motorer och instrument. Men allt fungerar under total tystnad. Nu legger jag också merke till en ljusdetalj. Det egendomliga skarpa ljus som førekommer øverallt lämnar inga skuggor. Under utrustningar, bord eller andra detaljer är det precis lika ljust och ett mycket behagligt ljus.

Så är vi tillbaka i hans rum. På bordet står också något som jag uppfattar som fotografi-ramar. Men vilka fotografier! När han rør vid den førsta tends den och i tredimensionell form framträder en oer hørt vacker, mørkhårig kvinna. Hon både rør sig och talar, och det verkar precis som om hon var nærvarande i rummet.

Så lyfter han den andra ramen med en bild av två rara barn som før mig verkar vara i sex- till åttaårsaldern. Pigga och glada pratar even de, men likaså på ett obegripligt språk. "Det är min hustru och mina barn, en pojke och en flicka." I denna tredimensionella form verkar dessa bilder fantastiskt levande och jag kan førstå att han på detta sett under långferderna hela tiden har en otroligt fin kontakt med hemmet. Det slår mig sedan att detta måste vara framtidens fotografier också før vår del, ett slags hologram.

"Vi har ett antal observartionsplatser på planeter som är under utveckling och vi lamnar sådan hjelp som ni själva under tidernas lopp också har fått. Det är en av våra uppgifter. Jag ska nu visa sektionen før upptagningar som vi gjort under våra ferder." År 1948 hade jag aldrig sett television; den hade precis børjat i USA. Så framtråder en mycket mørk bild på apparaten. Ibland skymtar det fram några solstrimmor om snabbt blir mørka igen. 

Blir vist en atomkrigs virkninger

"Du får nu se hur det ser ut när man anvent kraftiga atombomber. På denna planet - det är en sådan du nu strirrar på - fanns två stormakter som båda hade kærnvapen men som inte kunde komma øverens. Ett kærnvapenkrig utbrøt och troligen hamnade en kraftig vetebomb(vannstoffbombe) i ett djuphål i en av deras oceaner, kreverade på bottnen och så utløstes en kedjereaktion, varvid allt befintligt vete (eksisterende vann/hydrogen)  eksploderte. Den våldsamma explosionen utslåckte allt liv, allt førbrendes och vatnet ångade (fordampet)bort. Själva planeten høll men är førstørd før all evighet."

Så fångar bilden in något som kan vara en bergskant eller resterna av någon byggnad. Jag ser hur det henger sot och aska i stora sjok. Ibland slepper det taget och rasar ner på marken. Så kommer några solstrimmotigen genom det tjocka täcken (dekke/skyer) som nu finns runt hela denna arma planet. Inte ett liv, ingenting annat en evigt mørker har blivit resultatet av denna osemja.

När jag i dag år 1994 skriver ner dessa iaktagelser kan jag inte undanhålla en rysning när jag tanker på hur oerhørt nära vi själva var under den så kallade Kubakrisen. Måtte vårt førstånd ändå nu ha passerat dessa fruktansverda resultat.

Så kommer nästa bildsektion. Nu ser jag først en ljus och nästan helt vanlig by. Jag ser stader, byar, enstaka hus, skogar och engar. Men så legger jag merke till att det brinner på flera platser. Filmen återger alla ljud, så jag kan følja hela skeendet(handlingen). Så ser jag en ung kvinna med en liten flicka vid handen som springer øver ett felt mot ett sønderbombat hus. Ett stort block, kanske av cement, har stellt sig upp mot hussidan. Hon springer under detta med flickan som jag tycker bär något som liknar en docka. Också en liten hund føljer efter. Det är i allra sista stunden før vid horisonten ser jag nu en veldig flygarmada. I mitten flyger ett antal stora plan och vid sidorna ett antal mindre. Alla är konstruerade på samma sätt. De liknar våra men har inga roder; framdrivningen och styrningen sker tydligen direkt från aktern.

Så ser jag på nära håll ett av de mindre planen. Genom något som liknar plexiglas ser jag två flygare som sitter vid sidan av varandra. Så reagerar begge, saktar farten till nästan noll och har tydligen uppfångat något intressant. "Deras varmedetektorer har uppfångat att der finns något levande under cementflaket", säger min ven. Så springer pløtsligt den lilla hunden ut. Mannen vid sidan av flygføraren riktar ett vapen mot hunden. Jag ser en eldslåga, hur hunden sprengs i bitar och fattar eld. "Det var ett laservapen han använde", säger min ven. "Då kanske de andra reddade sig", anmerker jag. "Nej, inte alls. Venta fär du se." Det är tydligt att flygplaner har uppfattat mer, før nu høyar det farten, gør en gir(krenger i sving)och återkommer på samma kurs. Åter ser jag hur de båda flygarna talar upprørt med varandra, saktar farten, och så fells något som liknar en blankpolerad fotboll. Planet accelererar våldsamt och så kommer krevaden. Før en stund ser man bara ett grusmoln, men verst av allt: i utkanten rycker jag mig observera en liten arm som strax derefter fattar eld. Kanske var det från dockan, men ändå troligare från den lilla flickan.

"Detta krig har øvergått till ren utrotning (utryddelse) av varandra", säger han, "och kommer inte att sluta førrän allt är førstørt. Så even utan kernvapen sker sådana hemskheter på vissa planerer. Det var en elektronbomb som gjorde slut på de två."

Fast jag ser allt detta på avstånd känner jag mig fysiskt illamående. "Nu ska jag visa några bilder från min egen planet, som är lite venligare", seger Broni snabbt.

Så ser jag en bild av en planet først på avstånd och fantastiskt lik den bild som vi nu själva år 1994 ser som inledning på vår kvällsrapport, men enda en gång hela tiden i tredimensionell form. Efter hand framträder skogar, engar, floder, stora sjøar och stader. Jag känner først igen de två stora pyramiderna som jag nemnt tidigare och det slår mig vilka utmerkta orienteringsmerken dessa har kunnat vara. Från høg højd och vid snabba fartar måste de vara utmerkta på alla sett. Jag ser gator, jag ser människor inne i staden, något som liknar parker, folk som sitter utanfør kanskje afferer, men allt visar på ett fantastiskt lugn och førnøjsamhet. Så slår dei mig att jag ser ovanligt lite barn, och på engarna inga djur, møjligen något som liknar hästar.

Som om han läst mina tankar säger nu min van: Vi har en helt anna livslengd en vad du och Människorna på din planet har. Vi har løst det problemet med cellerna som jag tidigare omtalat før dig. Vi har bettre føda och en fullstendigt frisk natur. Vi føder inte upp eller slaktar djur. Vi tillverkar vår huvudføda av enbart vaxter, odlade på samma sorter som ni kanske har. Genom en speciell process behøver vi inte gå genom djur som måste slaktas, utan vi får fram både bettre och nyttigare føda som också är njutbar. Men vi dricker en sorts te som vi har framstellt i tusentals år och som är både nyttigt och gott."

"all større trafik går i tunnlar under gatorna och elektricitet är vårt uteslutande drivmedel. Den får vi till størsta delen från den oerhørda mengd som finns i rymden. Vi har tolv transformatorer som är stationerade som satelliter utan før vår planet. El-energin førs ner nästan på samma sett som vid ett äskvåder (tordenvær) till tjugofyra kraftverk och sedan - utan besvär - till allt nødvendigt. Vi har vent floder, vi har sprengt bort berg, bevattnat och odlat upp øknar(ørkener).Det fins ingen svålt, inga sjukdomar øverhuvudtaget, inga problem som liknar era. Hat, avundsjuka och elakheter(ondskap) har vi kommit ifrån før tusentals år sedan."

"Ni skulle själva med er nuvarande intelligens kunna førvandla er planet på samma måta och uppnå samma frid och førnøjsamhet som vi. Än så lenge har ni alltfør mycket kvar av de naturlagar som regerade er planet innan ni øvergick till att bli den tenkande människan och børjadjade agera på egen hand. (Dvs. dyremenneskets mentalitet er "nedarvet" og genetisk innkodet slik at åndskraften i det nuværende mennesket enda ikke er sterk nok til å beherske og binde disse dyriske automatfunksjoner som er opptrent i fortidige inkarnasjoner i den utviklingssone "hvor alle er i kamp med alle". Som Martinus kaller dyremenneskets utviklingsstadium. R.ø. - kommentar) Narurlagarna avskyr øverbefolkning, det må gjälla alla levande och det finns vissa regularorer som hela tiden griper in. Det må gjälla sjukdomar, svålt och till och med krig, allt bara provisoriska utvegar som den tenkande människan sjalv fått rett att førandra och som uteslutande fungerar før att undvika øverbefolkning. Alla dessa problem har ni nu møjligheter att komma till retta med. Men ni har också møjligheten att total førstøra er planet så att den liknar den på filmen jag visade dig." (Husk disse advarsler kom frem rett etter 2.v-krig og før den kalde krigen med all den vanvittige atomopprustning som skjedde da. R.ø.-kommentar).

Så ser jag på filmen vyer (situasjoner) från olika platser med sjøar, floder, fruktträdgårdar, blommor av olika slag. Ållt andas på något sätt en stilla frid och nu, så lång tid efter denna hendelse, tanker jag att så måste paradiset se ut. En annan sak som jag legger merke till är att solljuset inte är lika starkt som hos oss utan påminner något mera om violett färg och är sekerligen mycket helsosammare en vår sol. Otroligt nog kommer jag nu ihåg en fråga som jag ofta haft i tankarna. "Skulle det inte vara møjligt før mig sjålv och min familj att få følja med er och bli kvar på denna underbara planet?" Han tittar intresserat på mig och så forklarar han:

"Gøsta, jag måste säga dig att det finns inga genvegar. Vi har en helt annan luft och føda, helt annat bakteriesystem, och allt detta måste førvarvas under lång tid. Men som jag tidigare førklarat har ni själva dessa møjligheter på er planet. Det gäller bara att utnyttja dem på rett sätt, och det borde väl ändå vara något før era politiker att tänka øver. Det finns ett pris før allting och det måste ni vara beredda att betala. Man kan aldrig gøra mer an sitt allra besta, men det är ofta tillräckligt. Enda møjligheten är att man som nyføtt barn befinner sig hos oss, men man får ändå inte samma møjligheter som vi själva."

Även om jag inte är særskilt intresserad kommer jag att tänka på vår egen kristendom och Jesus, som jag läste om i skolan och som kanske kan få en førklaring. Jag talar om hela denna berettelse, om den nya stjernan, om de vitkledda englarna och om barnet i krubban. Skulle det kunna vara på det viset att en utomjordisk civilisation hade bestemt att hjelpa oss från vår grymma tid och ge oss råd och anvisningar? Genom att placera en av sina medborgare som kunde besitta alla dessa egenskaper? Onekligen påminner den berettelse vi lært oss om den nya stjernan, om de vita englarna och sedan de storverk denne yngling så småningom visade sig kunna utføra, långt øver vad hans medmenniskor vid den tiden kunde førstå. Var den nya stjernan en moderfarkost som parkerades i bana runt vår jord? Medan man gjorde en nedstigning och placerade barnet hos Josef och Maria? Var de englar som visade sig här astronauter från en utomjordisk planet och hade detta uppdrag? De merkligherer som sedan intreffade när Jesus vexte upp och hemtades hem till denna planet efter ett antal är enligt historiebeskrivningen och sedan återvende med sina læjungar?

Han svarade att detta inte alls var omøjligt. De hade själva gjort samma sak med det trettiotal planeter som de hade i uppdrag att bevaka och hjelpa. Førmodligen hade denna hendelse utførts av ett annat rymdfolk som han själv kallade før pyramidbyggarna och som kom från en stor planet cirka femtio ljusår från vår egen planet enligt vårt sett att bedøma avstånd. (Dette er ganske likt med den forklaring som Pleiadiske Semjase forklarer til kontaktpersonen Billy Meier på 70-tallet, at den historiske person Jesus egentlig het Jmmanuel, og at hans mor, Maria, var befruktet av en "himmelsønn" - dvs. av en Lyraner-Pleiader ved navn Gabriel. Dette skal være opphavet til historien om at Maria var besvangret av "den hellige ånd". (se.Matt. 1,23) Les evt. Talmud Jmmanuel som er utlagt på samme nettbase :  Etter Meiers Semjase opplysninger var pyramidene bygd av Lyranske romfolk - fra stjernebildet Lyra - for mer enn 73.000 år siden. Den danske kosmisk bevisste Martinus har angitt pyramidenes alder i noen grad lignende tallstørrelser - dette i motsetning til vår nåværende vitenskap som tror at pyramidene kun er noen få årtusener gamle. Rampa skriver likeledes  i boken EREMITTEN  at historien rundet "jesu fødsel" skjedde på lignende måte som GØSTA antyder over. rø)

"Dessa människor har besøkt ett stort antal planeter och typiskt før dem är att på varje plats har de alltid startat med att bygga pyramider, dels før eget førsvar, dels før att alltid bedøma sin posistion. Vid høg højd och snabb fart går det utmerkt att pejla in en sådan byggnad exakt. Deras pyramider byggdes aldrig før att utgøra kungagravar, men i vissa fall kunde der henda att man behøvde viss hjelp av urbefolkningen och då var detta en gangbar anledning. Vi har undersøkt våra egna två pyramider, som är byggda på exakt samma sätt som er stora pyramid (-Cheopspyramiden)."

"Under våra båda pyramider har vi funnit kamrar i berggrunden och vi har borrat tunnlar. Under den ena fann vi utrustning som hade kvarlemnats av pyramidfolket och som vi haft en oerhørd nytta av. Det var nemligen en apparat som hade førmågan att uppheva dragningskraften och med dess hjelp har det inte varit någon svårigher att lyfta dessa jettestenar på exakt plats. Dragningskraften beror antagligen på någon form av rymdstrålning och kan man uppheva denna blir arbetet inget problem. Vidare fann vi avvagningsinstrument, slipurrustning, så vi skulle i dag utan vidare kunna utføra samma arbete."

Befelhavaren berettade att pyramidfolker besøkt såväl hans som vår planet før cirka 100.000 år sedan. "Det var ett synnerligen väl utvecklat folkslag med utomordentliga forskare och vetenskapsmen, de hade till och med hunnit lengre enn vi själva. Pyramiden, som utgjorde deras sekra tillflyktsort under utforskningen av planeten, førlades alltid till dennas tyngdpunkt av kontinentalmassor før att utgøra ett säkert orienteringsmerke før deras flygfarkoster. I från centralkammaren gick kanaler før de olika instrument som de behøvde."

Enligt befalhavaren placerade pyramidfolket flera forskargrupper med olika uppgifter på olika platser på jorden. Han menade att det var møjligt att några av dessa stannade kvar och sedan gav upphov till det judiska folket som på så sätt ervde sina førfaders egenskaper.(slik som bla Semjase mer detaljert forklarte det. R.ø.anm).

"Själva fann de till sist en lemplig planet, betydligt større en er och med en sol på exakt riktigt avstånd. Dit flyttade de hela sin befolkning som på grund av deras sols beteende blivit allt svårare att bebo."

Vi kom också att diskurera hur det kommer sig att jordens människor gång efter annan tillåts utkämpa svåra krig som är nära att utplåna Människorna utan att någon høgre makt ingriper.

"Det är en av prøvningarna på veg till nästa fas i utvecklingen," svarar han. "Ni har själva møjligheten till ett behagligt liv eller en total førstørelse. Er planet kan bli ett verkligt paradis där ni alla har en høg ålder och inga sjukdomar."

Men varfør fick vi receptet till atombomberna? Varfør använde Albert Einstein sina stora kunskaper i detta syfte? Jag beskriver hur Einstein, liksom jag själv, under vissa nätter i halvdvala hade kontakt med någon utomjordisk människa som gav honom flera invecklade teorier i vilka bland andra kernvapen ingick. Flera av dessa kunde verken han själv eller andra løsa.

"Detta var säkert det størsta fel han kunde gøra. Allt vetande som man får på detta sätt ska bara användas i fredligt syfte och som straff fick han säkert en blockering så att han inte kunde uttolka flera av sina teorier. Men din beskrivning av honom och judarna, med deras intressanta levnadssätt, får mig att tänka på befolkningen på den stora planet jag nämnde tidigare. Den ligger cirka 50 ljusår från er egen.

Här tänder min ven en glob närmare en halv meter i diameter. Jag har sett den tidigare men trodde att det var någon sorts jordglob. Nu visar den sig vara ett stycke av rymden med en diameter av kanske 100 Ijusår. Alla solar är markerade med gul färg, alla planeter med svart och bebodda planeter har en gul rand där tjockleken varierar med befolkningens utveckling. Så är judarnas markerad med en kraftigt gul omkrets. Tyvärr är min kännedom om astronomi mycket bristfellig men jag førstår att der måste vara en del av vår egen vintergata.

Så pekar han på en liten gul ring: "Detta är din sol och din planet." Att døma av den placeringen måste vår jord vara belegen i vår vintergatas utkant, nästan så att säga i ødemarken av denna. Jag legger också merke till att mellan vissa solar och planeter finns linjer som jag førstår måste vara flygvegar før utomjordiska farkoster.

Men vår egen planet måste ju ha varit fullkomligt steril i børjan, even sedan den fått dessa veldiga mengder vatten med sjøar och oceaner, säger jag. "Det är riktigt", svarar han, "men så hender detta att från rymden, kanske med hjelp av meteorer, så hamnar bakterier av ett visst slag i detta sterila vatten. Deras uppgift är att førstøra svavel och fosfor och efter miljontals år så är detta renat och bakterierna faller till botten i otroliga mengder. Sediment bildas ovanpå dem och med tiden får du det du kallar før olja. Sedan børjar livsformerna i alldeles bestämd lagbunden ordning. Syrer (oksygen) bildas och så småningom är planeten beboelig också før människan. Syremängden stabiliseras och detta är något av det viktigaste ni ska vara rädda om."

Før tio miljoner år sedan hade vi en djurvärld bestående av mycket stora djurformer som vi kallar dinosaurier. Men helt pløtsligt dog dessa ut. Av vilken anledning?

"Som jag tidigare førklarat", säger han, "så växlade djurformerna i samband med syrets (oksygenets-) utveckling. De førsta djurformerna till hørde fiskarna och hade samma syre (oksygen)-behov som dessa. Men under tiden som syren stabiliserades med hänsyn till vextligheten så kunde det skifta mer eller mindre, och eftersom dinosaurierna var nästan halvfiskar så kvevdes de helt enkelt på samma sätt som du lägger en levande fisk på land. Det finns tillstillräkligt med syre, men ändå kvävs de. Att det tar så lång tid før människor att anpassa sig på en ny planet beror helt enkelt på syrer. Men vissa av de stora livsformerna kunde återvända till vannet och anpassa sig derefter."

Då han märker att jag tvivlar på denna livsvåg så fortsätter han: "Men tänk efter. Hur har du sjålv uppstått? Ett mikroskopiskt månniskoegg och ett mikroskopiskt spermakorn - i detta finns hela du represenrerad. Om du tycker detta är merkligt så måste du ha den størsta respekt før Han som bestemmer øver allting och som kan uträtta så merkliga ting."

Som jag tidigare omtalat befinner jag mig på hans rum i det stora rymdskeppet. Återigen vaxlar han bild och nu kommer først den vanliga synen. Jag ser en planet från høg højd, nästan påminnande om de bilder vi själva nu år 1994 ser i vår television føre väder och nyheter.

Så framträder bilden efter hand tydligare, och i tre dimensioner ser jag sjöar, skogar, städer och byar på en solbelyst vacker planet. Jag ser människor som är alderdomligt kledda och vad jag uppfarrar skulle de kunna befinna sig 2.000-3.000 är tilbaka i tiden. Så fångar bilden in en solbelyst trädgård med ett gammaldags hus i bakgrunden och en stenlagd gata utan før. Jag hør en mycket vacker sång och så framträder tio flickor, kanske tio år gamla eller något därutöver.

Plötsligt hørs från gatan ett klampande ljud som av många føtter. Alla flickorna rusar in i huset och så ser jag på gatan en militärkolonn. I täten går kanske 400 man, alla med hjälm, brynja av något material, spjur och ett kort sverd. Benen är forsedda med benskenor och jårnskodda sandaler. Efter dem kommer kanske lika många fångar med bakbundna hender och førenade med rep fyra i bredd. Alla har naken øverkropp och bara ett lendklede som skydd. Så blir der ett liten mellanrum och kanske lika många fångar kommer efter dem. Bundna på samma sätt och på kropparna syns stora merken efter misshandel eller också efter krig. Medan de första grupperna fångar på alla sätt påminner om oss själva är de sista av en helt annan ras. Svartskäggiga hoder, säkert øver två meter långa, och med svart vildvuxet här.

Vid sidan av fångarna går ett antal vakter førsedda med korta svärd och piskor som de flirigt anvånder på fångarnas bara ryggar. Jag kan tydligt se de svåra mårkena efter piskrappen och ånnu värre: jag hør hela tiden deras jåmmer.

Så ser jag att den stenlagda gatan går upp för en højd och i bakgrunden skymrar en blå ocean. Gatan slutar i ett brant stup, kanske tvåhundra meter djupt, och en strand besatt med vassa klippor.

De sista hundra metrarna har førsetts med en traktformad ingång med høga murar. Till høger om stuper leder en brant trappa kanske hundra meter ner och slutar i en i klippan urhuggen balkong. Ett stenbord med en stor gonggong står i mitten. Jag ser att fat med frukter, dryckeskannor med mera står på bordet. I något som liknar en tronstol sitter en människa som troligen ska vara kejsaren själv.

før førsta gången ser jag ett monster med vid kappa med flera halsband av någon metall och ett utseende som skulle kunna skremma vem som helst. Han kan väl vara 160-165 centimeter lång, helt skallig och med någon sorts krona på huvudet. Men fargen i ansiktet verkar nestan gul-grøn, han har svarta tänder och det mest elaka ansikte jag någonsin sett. Det verkar vara en inkarnation av fan själv som vi på vår planet alltid fantiserar om.

Ett grått halskegg, delat i två spetsar, fullkomnar mitt intryck av ett verkligt monster. På stenbenkar runt honom sitter ett femtiotal man, alla bevepnade med korta sverd, och utgör tydligen hans livvakt.

Något utan før klippstuper skjuter en udde ur i havet och på denna vrimlar det av folk och der är alldeles tydligt att någon sorts skådespel førestår. Den långa kolonnen av soldater och fångar har stannat upp och väntar tydligen på någon signal. Så reser "kejsaren" på sig och slår tre kraftiga slag på gonggongen som hørs vida omkring. De førsta leden av fångar når fram mellan murarna och nu førstår jag hela ceremonien. Fångarna ska størtas ut før stupet och krossas mot de vassa klipporna på stranden.

Nu anvender vakterna piskorna flitigare och åven spjuten utnyttjas när fångarna inte frivilligt går øver stupkanten. Skriken av fasa från dessa olyckliga är nästan outhårdliga, men på något sätt påverkar de "kejsaren" som tydligen får någon fysisk orgasm som gør att han reser sig upp och skakar i hela kroppen. Så slår han på gonggongen och markerar med handen "fortare, fortare".

Så ser jag hur några jåttestora svarta fåglar, säkert med tre-fyra meter mellan vingspetsarna, flyger ner och børjar kalasa på månniskotrasorna. Till sist finns där ett par hundra och det är troligen någon sorts gamar. När så nästan hela den førsta avdelningen av fångar størtat ner ska turen komma till de svartskäggiga.

Men nu hender pløtsligt något oförutsett. Några fångar i mitten av ledet har på något sätt lyckars befria sig från repen. De kastar sig øver de nermaste soldaterna och får tag i spjut och sverd. Mycket snabbt skär de loss sina kamrater och ett handgemeng uppstår som slutar med att de flesta soldaterna sticks ihjel. Ett antal springer tillbaka till staden, medan de övriga drivs framåt av de svartskäggiga som nu är velbevepnade och det ges ingen pardon. Några drivs in i tratten till stupet och några førsøker nå stentrappan ned till livvakten.

Då får "kejsaren" och hans livvakt till sin førvåning se att der är de egna soldaterna som nu rasar øver stuper och krossas mot klipporna. Livvakterna får tydligen någon ordet att bege sig upp før stentrappan till hjelp, men der är redan før sent. Ett femtiotal av de svartskäggiga har drivit ett antal soldater fram før sig och på själva trappans børjan sticks dessa ner och blockerar på så sätt møjligheten før livvakten att komma upp och assistera. Åven balkongen fylls av lik och snart sitter bara "kejsaren" kvar.

Men nu ser jag att vattnet har stigit kanske femton-tjugo meter vid strandkanten, det førekommer tydligen någon sorts ebb och flod. Hela sceneriet där har också förändrats. Istellet før gamarna finns det nu någon sorts fiskar som kalasar på månniskoresterna. Vattnet formligen kokar när de slåss om likresterna. Och så känner jag igen fiskarna på den stora trekanriga fenan. Det är hajar, och vilka hajar. Kanske tjugo-tjugofem meter långa och med huvud och tänder derefter. Efter att ha ned-gjort hela livvakten rusar nu ett tiotal svarrskeggiga ner och nu gäller det "kejsaren". En av dem fattar honom vid benen medan en annan fattar om hans axlar och så kastar man honom øver balkongråcket, ett fall på nära hundra meter. Det sista man hør från honom är ett fasans skrik och redan innan han när vattenytan markerar virvlar att hajarna väntar på honom. I samma ögonblick som han när vattenytan hugger en av bestarna honom vid benen och en annan vid axlarna. Så stora är dessa hajar att deras huvuden möts på mitten. Ett slag med stjårten och mannen är delad och med varsin halva dyker hajarna ner mot djupet. Några blodflåckar på ytan är allt som återstår.

Folkmassan på udden har också førsvunnit. Tydligen har man førstått att något har gått snätt och man känner tydligen sin herskares lynnesutbrott. Men så kommer bilder från de øverlevande soldaterna. I sprengmarsch har man nått fram till en barack eller kasern och ut strømmar fler bevåpnade soldater, kanske ett tusental som såtter sig i rørelse långs vegen mot stupet. Strax fram før detta har de svartskäggiga stellt upp i fyrkant med de spjut- och sverdbevåpnade ytterst, säkert beredda på den sista bittra striden.

Men så hånder något nytt. På cirka hundra meters avstånd från fyr-kanten stannar hela soldattruppen. Tre män, tydligen befelhavare, går mot fyrkanten med høgra handen uppstråckt för någon sorts under-handling. Två av de svartskäggiga gør likadant och så möts de kanske femtio meter från de båda stridsklara grupperna. Efter en kort palaver gør soldatgrupperna helt om och efter dessa med fortfarande cirka hundra meter kommer de svartskeggiga. Med kejsarens bortgång upphørde fiendskapen.

"I vårt jobb ingår att med jämna mellanrum kontrollera det antal planeter som vi bevakar," säger min ven, "och ofta gør vi det med hjelp av filmupptagningar. Som du vet kan våra farkoster stå fullständigt stilla och med vår utrustning kan vi klara vilka avstånd som helst. Denna sekvens som du såg handlar om en planet belegen kanske trettio ljusår från din egen och under utveckling, men 2.000-3.000 år efter din. Kejsaren här har ført krig och erøvrat flera länder, men de svartskäggiga har han misslyckars med och därför var han fruktansvert hatisk mot dem. I det sista fålttåget lyckades han ta ett antal fångar, och han hade planerat en bestialisk död før dem. Det var därför han låt en annan grupp fångar først krossas motklipporna. Han visste att vattnet snart skulle stiga och då skulle hajarna lockas in. När de svartskäggiga stortades ner skulle deras öde bli att åtas upp av dessa monster. Nu blev han det sjålv istållet."

"Men hur kan sådana tyranner uppstå?" frågar jag. "Av någon anledning," svarar han, "sker detta nästan alltid speciellt under en planets utveckling, men det kan åven førekomma när civilisationen har börjat. Enligt våra lagar får vi aldrig ingripa eller støra en utveckling på annat sätt än genom olika direktiv så att denna inte helt omöjliggörs. Som jag tidigare omtalat før dig är lagen hos Han som bestemmer øver allting eller Hon som beståmmer øver allting att oförbätterliga brottslingar får börja om sin utveckling kanske på helt andra planeter. Detta ingår i straffet. Så är de lagar som allt levande lyder under. Det finns inga genvegar."

Jag måste erkenna att jag aldrig hade tenkt publicera denna upptagning, som faktiskt givit mig många mardrømmar, men eftersom jag tror att det kan ha betydelse før läsare att få en inblick också i ett sådant skeende återger jag allt vad jag nedskrivit før manga år sedan. att sedan alla dessa hendelser som min van visar alltid är utførda i färg och i tre dimensioner gør att allting som førsiggår är så otroligt naturligt, precis som om jag själv såg det hela på platsen.

"Det börjar bli tid før oss att skiljas, men jag kommer att ta kontakt igen. Jag har yrrerligare några funderingar som jag tanker meddela dig." Så i sista ögonblicket kommer jag här att tänka på en fråga som jag tenkt stella om vi nu möttes igen. Det egendomliga är att når vi samtalar kan jag nästan aldrig komma ihåg dessa frågor, eftersom jag tydligen är hypnotiserad på något sätt. Men nu fick jag möjligheten.

 Över mitt högra öga hade under lång tid utvecklats en sorts fettknuta med brunaktig färgton som börjat besvåra mig när jag bar min uniformsmössa. Jag hade under lång tid tenkt fråga om dessa människor hade någon metod att avlågsna den. I annar fall måste jag låta operera bort den. Han tittar på den, öppnar ett skåp och tar fram ett blänkande instrument som mest liknar en liten pump, kanske 10-12 centimerer långt. Så tittar han enn en gång på knutan, byter munstycket på apparaten och seger: "Nu kyler det lite grand, men det går strax øver." Och nog kändes nerkylningen, men bara ett ögonblick. "Så var det klart", säger han. Strax derefter vaknar jag till. Av någon anledning hade jag gått upp och satt mig i en fåtølj. När jag førsøker resa mig drabbas jag igen av ett lett svimningsanfall før att så enda en gång vakna till liv, och nu känner jag igen rummet, möbler, tavlor, gardiner med mera. Nu är jag tillbaka igen.

Før att inte glømma något går jag in i mitt skrivrum och i mer än fyra timmar skriver jag ner hela händelsen. På något svajiga ben går jag in på toaletten och nu først kommer jag att tänka på operationen. Jag tror knappt mina øgon när jag i spegeln ser att det i stellet før fettknutan nu finns ett cirka fem millimeter brett, cirkelrunt sår med några bloddroppar. Jag setter en plasterlapp øver, och när jag efter en veckas tid tar bort den är ett rött märke enda beviser på att något har hänt. Jag funderar om jag själv under sømnen på något sätt med naglarna gjort den operationen, men i så fall skulle såväl kudde (pute) som lakan vant kraftigt nedblodade.

En lekare som jag efter många är frågade om denna händelse, menade han att det kunde ha skett på det sättet med først kraftig nedkylning och sedan lasereffekt. Jag skrev att enda beviser var ett rött märke, men efter några år var detta röda märke borta. Det går dock ännu att konstatera att det finns ett liten men full kännbart hack i pannbenet över högra ögat, fast inget som besvärar på minsta sätt.....

utsolgt pr. nov 2002 jf Clas Svahn

.

Om Gösta Carlssons filosofiska diskussioner med befälhvavaren (av Leif Pettersson) wordoc på svensk |  her i web/html

trykk her for mer info og bilder om denne saken (norsk)

link til omtale om STEN LINDGRENS KONTAKTER