DEL 2

Man skrev den 15 maj 1981. Klockan var två på natten. Över Moskva svävade ett jättelikt flygande föremål, som lyste upp skyn i olika färger.

(video på likn.ufo? over MOSKVA i 2009)

En astronom befann sig just då i tjänst på Moskvas observatorium. Han fastslog att objektet flög på 120 kilometers höjd. Kalkylerna visade att det klotformiga föremålet var 600 meter i diameter.

UFO:t hade först siktats ovanför staden Tula, som ligger 18 mil söder om Moskva. Då var klockan 1:27. Det hade dykt upp synbarligen från ingenstans. Vittnen beskrev det som en väldig lysande boll omgiven av ett glänsande dis. Det fortsatte i nordlig riktning mot Moskva. På himlen fanns det inga moln.

Tio minuter senare stannade UFO:t ovanför det strategiska flygfältet i Vnukovo, (bilde over) nordväst om Moskva. Innan det flög vidare en minut senare, släppte det ut ett mindre objekt, som började sväva ovanför den välbevakade militära anläggningen i Ynukovo. Där stannade det kvar i en halvtimme. En kapten och en major var helt förvirrade medan de observerade fenomenet. De fick instruktioner om att inte göra någonting alls. Cheferna hävdade att objektet hade uppmärksammats och situationen var under kontroll.

Samtidigt startade flera jaktplan från flygfältet, enligt en kvinnlig observatör. Militära direktiv har dock under den senaste tiden förbjudit provocera någon sammanstötning med UFO:s. Man hade förklarat denna hållning med att Förenta Staterna förlorade 15 jaktplan, då de förgäves försökte tvinga ner ett UFO.

Slutligen försvann det mindre föremålet i nordlig riktning.

Men det enorma objektet släppte dessutom ut minst två mindre UFO:s till. En av farkosterna svävade ovanför järnvägsstationen Perchusjkovo och stannade där på låg höjd i två timmar. Farkosten utförde till slut en ovanlig manöver - den flög bort från järnvägsstationen och dök plötsligt ner i en närbelägen sjö, dök upp igen efter några sekunder och flög sin väg.

Den tredje farkosten svävade lågt i luften ovanför ett tekniskt institut i Tarasovka norr om Moskva. Två studerande, som varit ute på en romantisk månskenspromenad, kom rusande in i studenthemmet och skrek: "Ett UFO har landat."' UFO:t landade dock inte. Farkosten såg ut som ett tefat av metall med en ogenomskinlig kupol, varifrån ett mjukrosa ljus strömmade ut. Studenterna observerade föremålet i två timmar. Klockan fyra vände det plötsligt och försvann norrut.

Ovanför Moskva gav det enorma objektet (moderskeppet?) plötsligt upphov till en serie sällsamma ljus-fenomen. Klotet, som varit ljusblått, blev orangefärgat och ljusintensiteten ökade, enligt Viktor Laposjkin. Vittnet berättade: "En skarp vit blixt i dess centrum formades till en rund vit prick mitt i den större orange-färgade fläcken. Det var disigt kring föremålet. Och då började röda droppar falla ner i ett flammande rött hav. Det var liksom ett fyrverkeri."

"Röda havet" bleknade så småningom, och då syntes en svart fyrkant runt den orangefärgade bottnen. Plötsligt bildades diagonala linjer innanför fyrkanten. Det hela påminde om en brittisk flagga, enligt Laposjkin. "Flaggan" förvreds långsamt, som om någon försökte skriva någonting på himlen. Fyrkanten var tom, man kunde se stjärnorna genom den.

Det klotformiga UFO:t stod kvar över fyrkanten i en halvtimme. Och plötsligt var det borta, utan att lämna något spår, bara fyrkanten fanns kvar i ytterligare tio minuter medan den gradvis förlorade sin form och upp-löstes.

KGB-chefen Jurij Andropov beordrade omedelbart en undersökning av fenomenet. Redan nästa morgon låg en diger rapport på hans skrivbord, enligt UFO-forskaren Vladimir Azjazja. I månader efteråt förhördes nya vittnen. Enligt rapporterna hade minst 2400 personer sett fenomenet.

Ufologen och astrofysikern Vladimir Azjazja, som undersökte också detta fall, tror att UFO:s genom ljusmanifestationer ville dra uppmärksamhet till sig och förmedla ett budskap.

Också amerikanska övervakningssonder upptäckte att ett stort oidentifierat föremål dök upp över Sovjet-imperiets centrala delar.

Den officiella förklaringen var dock följande: detta var den sovjetiska satelliten "Meteor 2", som sköts upp från Plesetsk. Detta trots att uppskjutningen skedde klockan 1:50. Fenomenet började ju klockan 1:27.

Den 23 augusti 1981 flög så mycket som 17 enorma UFO:s över Moskva. Förklaringen uteblev, ty några raketer hade inte skjutits upp.

"Cigarren" som följde flygplanet (noen på youtube)

Detta fall har väckt mest uppmärksamhet och föranlett varandra motsägande tolkningar.

Den förbluffande händelsen, som kunde observeras från Kiev till Tallinn, ägde rum den 7 september 1984.

Klockan var 4:07, när andre piloten Gennadij Lazurin på passagerarflygplanet TU-134A under flygning över Vitryssland upptäckte en stor stadigt lysande "stjärna" på östra sidan av himlen. Flygplanet var på väg från Tbilisi i Georgien och Rostov vid Don i södra Ryssland till Tallinn i Estland och befann sig just då 120 kilometer från Minsk, huvudstaden i Vitryssland.

Egentligen var föremålet inte någon stjärna, utan framträdde som en gul fläck. Lazurin blev orolig, när det ur fläcken sköt ut en tunn ljusstråle, som nådde marken. Klockan var 4:08. Han sade till mekanikern Gennadij

Kozlov:

"Titta, vad är det där för någonting..."

Mekanikern sade omedelbart, när han hade betraktat fläcken: "Vi måste meddela kontrolltornet."'

Strax därefter liksom öppnade sig strålen och förvandlades till en klar och bred ljuskägla. Nu kunde alla se vad som hände där ute. Man såg att fläcken sände ut även en annan, mycket bredare, fast mattare ljus-kägla. Sedan sköt också en tredje ut, och den var särskilt bred och ljusstark.

Piloterna beräknade att föremålet svävade på 40-50 kilometers höjd. Strålljuset belyste marken oerhört starkt, så att man tydligt kunde urskilja hus och vägar. Plötsligt steg strålen uppåt och riktades mot flygplanet. Klockan var 4:09.

Därefter kunde alla se en bländande vit punkt, omgiven av koncentriska olikfärgade ringar. Litet senare hände det något underligt, som om punkten flammade upp och man kunde se ett grönt moln i stället. Nu började föremålet röra sig med en otrolig hastighet i riktning mot flygplanet.

Objektet hamna de framför trafikplanet. Befälhavaren Igor Tjerkasjin ropade till navigatören Jegor Ognev:

"Meddela marken."'

Föremålet stannade omedelbart.

Från Minsk svarade trafikledningen att man inte kunde se något onormalt på radarn eller på himlen.

"Jaha, nu kommer de att säga att vi har blivit tokiga," konstaterade Lazurin sårat.

Men då föll det gröna "molnet", steg sedan lika vertikalt igen, rusade därpå till höger, sedan till vänster, föll och steg ännu en gång och lade sig därefter jämsides med flygplanet. Slutligen förföljde det flygplanet med en hastighet av 800 km i timmen på 10 000 meters höjd.

"Hederseskort," skämtade befälhavaren.

Inne i "molnet" tändes och slocknade "små lampor", och man kunde se blixtar ljunga då och då ur "molnet". Om allt detta rapporterade navigatören till kontrolltornet. Där sade man att det fanns norrsken på himlen men märkte inte ett spår av molnet.

När navigatören preciserade exakt var "molnet" befann sig, kunde kontrolltornet följa det.

Sedan började molnet ändra form. Först liknade det en ellips, som efter en kort stund också fick en svans bakom sig. "Svansen" blev emellertid allt smalare. Föremålet påminde nu om ett komma. Sedan steg "svansen" uppåt. Samtidigt förändrades ellipsen till en kvadrat..

"Titta, det driver med oss," sade andre piloten Lazurin. Han hade 4500 flygtimmar bakom sig och var alltså en mycket erfaren flygare.

Slutligen blev objektet cigarrformat eller antog formen av ett flygplan utan vingar. Det strålade gult och grönt.

Eftersom passagerarna undrade vad det var för någonting på himlen, svarade man att det var ett moln eller norrsken.

Samtidigt var ett annat TU-134A-plan på väg från Leningrad mot Minsk. Dess slutdestination var Tbilisi. När flygplanen befann sig 100 kilometer från varandra, undrade befälhavaren Tjerkasjin om man kunde observera det flygande molnet från det andra flygplanet. Men där såg befälhavaren V. Gotsiridze, andre piloten J. Kabatjnikov, navigatören J. Tomasjvili och mekanikern Murman Gvenetadze ingenting. Kontrolltornet i Minsk gav närmare uppgifter om "molnets" position, men manskapet på Leningrad-planet såg fortfarande ingenting. Först när avståndet mellan flygplanen var blotta 15 kilometer, kunde plötsligt även de andra piloterna beskåda det okända objektet och beskriva det i detalj.

Det var en ljusgrön "cigarr", som sände ut tre bländande strålar. Dessutom skickade föremålet ytterligare två svagare strålar uppåt. Då beordrade kontrolltornet piloten att flyga närmare det okända fenomenet. Flyg-ledaren tillade: "Vissa organ är informerade om händelsen... Också "höjdarna" följer objektet."

Så började flygplanet från Leningrad närma sig det enorma objektet. Men två-tre minuter senare svängde föremålet till vänster och stannade. En stråle riktades nedåt och nådde marken. Strålen tecknade en rektangel på marken och lyste sedan upp hela rektangelområdet på 25 x 35 km i en sick-sack-rörelse nära staden Bonsov i Vitryssland. Flygplanet närmade sig Minsk och knubbig tub. I Imjärvi hade den småväxta varelsen en ljusgrön overall på sig, medan stövlarna var mörkgröna, dessutom hade humanoiden vita handskar. Nära Kestenga var ufonauten klädd i en mörkgrön. overall. Varelsens ansikte var också vaxartat blekt. Både Heinonen och Sarvi förlamades i högra sidan. Sjukdomssymtomen var identiska. I båda fallen misstänkte läkarna radioaktiv strålning. De finska skogsarbetarnas skador var dock betydligt allvarligare.

Den 2 april 1989 trycktes i tidningen Krasnoje Znamja, som kommer ut i staden Viadivostok, en beskrivning av ett enastående humanoidfall, som inträffade i en lägenhet i byn Dalnegorsk i Primorsk-länet i sovjetiska Fjärran östern vintern 1988/89. Från Sovjetimperiet kände man inga liknande fall.

Vid 18-tiden skickade en moder sina två barn, en son och dotter, till affären för att handla mat. Själv började hor₁ dammsuga lägenheten. Familjen bor i centrala delen av Dalnegorsk.

Drygt en kvart senare ringde det på dörren. Kvinnan gick och öppnade. In i lägenheten kom hennes barn, som dock var konstigt klädda. De hade overalliknande silver-glänsande dräkter på sig. Kvinnan iakttog barnen. Allting stämde: hårfärg, ögon, kroppsform... Bara dessa underliga kläder, som kanske passade för sommaren, men inte alls för vintern.

"Var har ni lämnat era rockar?" frågade modern."Och vad är det för kläder ni har på er?" Men barnen brydde sig inte om modern utan gick direkt in i vardagsrummet och började där undersöka en vägg. Det hördes knallar och då och då ljungade det ljusstrålar. Exakt vad de gjorde eller vad hade de för saker i händerna kunde modern inte se.

När de hade undersökt väggen och kommit fram till dörren, sade modern: "Jaså.' Ni driver med mig?" Hon drog aluminiumröret ut ur dammsugaren och kastade det på "barnen".

I samma ögonblick hamnade hon på golvet och förlorade medvetandet. Men efter ett ögonblick vaknade hon upp, kom på fötter igen och skrek: "Vad? Ni slår er mamma?" Hon hade fått huvudvärk. "Barnen" stirrade hypnotiskt på henne.

Då ringde det på dörren. Hon öppnade. Hennes riktiga barn kom in, hade matkassar med sig. Barnen var klädda i sina vanliga rockar. Kvinnan förstod ingenting längre.

Barnen stirrade på sina dubbelgångare, vilka omedelbart gick fram till fönstret och försvann... liksom upplöstes. Främlingarna hade hela tiden rört sig synkront och kopierat varandras rörelser.

Modern berättade för sina barn om händelsen.. Dottern gick fram till färg-TV-apparaten och slog på den. Genast såg hon en svart-vit stillbild i rutan. På bilden syntes modern med dammsugaren och aluminiumröret. Dottern ropade: "Titta, mamma: Man visar dig:"

Modern tittade och bilden försvann mycket snart. Flickan slog av TV-apparaten och slog sedan på den igen. Mottagaren visade nu vanliga färgbilder ur dagens program.

Forskare undersökte fallet mycket noggrant. De upptäckte att den elektromagnetiska strålningen i denna lägenhet var betydligt kraftigare än hos grannarna.

Forskare ansåg att främlingarna hade sänt videobilder till sin basfarkost.

Händelsen stöder den hypotes enligt vilken en del humanoider faktiskt kommer från andra dimensioner eller parallella världar. Liknande fall har börjat förbrylla ryska UFO-forskare. Med vanliga hypoteser kan ingen förklara sådana fall...

Detta hände under tiden från den 14 till den 18 maj 1981 ombord på rymdstationen Saljut 6 (bilde under). Kosmonauterna Vladimir Kovaljonok och Viktor Savinych hade skjutits upp den 12 mars 1981. Deras rymdskepp hette Sojuz T-4. Tota It var de denna gång 74 dagar, 17 minuter och 37 minuter i rymden.

Den 14 maj upptäckte kosmonauterna en främmande rymdfarkost utanför stationen. De rapporterade till Jorden och började omedelbart filma rymdskeppet. Under de första 24 timmarna låg farkosten på 965 meters avstånd och man kunde inte se något tecken på liv på eller omkring den.

Men därefter började skeppet plötsligt röra sig. Det närmade sig och stannade på ett avstånd av 95 meter. Rymdfarkosten var cirka åtta meter i diameter. Kovaljonok och Savinych räknade till 24 fönster och tre stora och breda "ventiler". Bakom dessa "ventiler" fanns tre människoliknande varelser med stora blå ögon. Dessa var dubbelt så stora som människans. Varelsernas hudfärg var brun.

När UFO:t hade närmat sig ytterligare och avståndet bara var 30 meter, kunde kosmonauterna med hjälp av kikare se, att ufonauternas ansikten var helt uttryckslösa, så att de påminde om robotliknande varelser -robonoider. De hade raka och tjocka ögonbryn samt stora och kraftiga näsor.

Kosmonauterna försökte via radion hälsa främlingarna välkomna på ryska. Det blev inget svar. Sedan hälsade de på engelska. Inte heller då något svar.

En av kosmonauterna beslöt att visa främlingarna en stjärnkarta. Hans hjärta började bulta, då ufonauterna visade upp sin egen karta. Den återgav vårt solsystem.

Kosmonauten reagerade på detta genom att höja tummen. Till svar gjorde även robonoiden "tummen upp".

Kosmonauterna försökte sedan kommunicera med robonoiderna. De sände ett budskap med hjälp av ljussignaler i morsekod, men fick inget svar. Till sist blinkade en kosmonaut tal (däribland 101 101 - en viss geometrisk bild> i morsekod, och då svarade också ufonauterna med tal. Bland annat använde de en konfiguration som var en logaritm i e-form. Senare frågade man professor Boris Katzenbogen om dess mening. Han var en av dem, som tolkade denna filmade nummersändning och förklarade att främlingarna hade sänt några serier av formler. Professorn Boris Katzenbogen ansåg att matematiken är just det område, där vi och ufonauterna talar samma språk.

Under tredje dagen företog robonoiderna en rymd-promenad. Kosmonauterna förbluffades, när varelserna kom ut ur sin farkost utan rymddräkter. De var cirka två meter långa. Man såg inga andningsapparater på dem heller. Först svävade de vid sitt rymdskepp och sedan gled de nästan ända fram till sovjetstationens ventiler. De liksom poserade. Därefter gick de in i sin farkost.

Efter fyra dagars vistelse invid den sovjetiska rymd-stationen for ufonauterna sin väg. Kosmonauterna fil-made även deras avfärd. Det silverfärgade klotet avlägsnade sig, blev allt mindre och mindre. Allting skedde sakta och fridfullt. En vecka senare återvände kosmonauterna till Jorden.

Om allt detta berättade den 18 juni 1981 kosmonauten Grigorij Beregovoj, chef för kosmonauternas träningsprogram, och observatörerna själva för två hundra personer. Bland åhörarna fanns kommunistpartiets höga funktionärer, kosmona uter, vetenskapsmän och rymd-

forskare. Ahörarna fick även se filmen, som kosmonauterna hade tagit av den främmande rymdfarkosten ombord på stationen Saljut 6.

Detta slutna möte ägde rum i en lokal på tredje våningen i den sovjetiska plankommitténs byggnad i Moskva.

Först avslöjades detta i USA av Vladimir Azazja, som senare blev chef för det ryska statliga UFO-centret. Sedan bekräftades detta av professor Boris Katzenbogen.

 kosmonauten Valerij Bykovskij berättade i ett BBC-program ("The Sky at Night") att "i rymden kan man träffa människor från andra planeter". Och kosmonauten Georgij Gretjko har sagt att om han fick fritt berätta om händelserna i rymden, så skulle världen bli helt upprörd...

(KOLDAS-kontaktene)  (ppoint) bekreftet at de tilbød hjelp til Apollo13)-rø-anm.

en annen ufo-kontakt i østersjø-omr mange tiår i forveien -eng txt