Viktor Korsjunov's ufo-kontakter

I september 1989 anlände Viktor Korsjunov*  från Riga till byn Molebka i Perm-området. Han ingick i en delegation, som organiserats av den ryskspråkiga tidningen Sovetskaja Molodlozi för att utreda underligheter, som påstås inträffa i den anomala zonen vid byn Molebka. Viktor Korsjunov, som arbetade vid ekonomiministe­riet i Lettland, var skeptiskt inställd till UFO:s.

Men den 8 september 1989 kontaktades han i Molebka­triangeln av två rymdfolk, som såg ut som vanliga människor. De stod plötsligt bara två meter från honom. En av dem befann sig något närmare. Ufonauterna för­klarade att de hade en rymdbas i området. De erbjöd honom att följa med till deras hemplanet, som ligger i en annan galax, 17 miljoner ljusår från oss. Viktor Kor­sjunov gick med på det. Han fördes in i en diskusliknade rymdfarkost, som steg uppåt och stannade en stund ovan­för tajgan. Sedan flög de.

 

Hela resan tog endast fem sekunder. Han ville veta, hur det gick till. Senare fick han svaret. De visade och förklarade för honom att de använder en metod, som man kan kalla för ihopvridning av rymden. När  deras  rymdskepp  befinner  sig  ovanför  tajgan, förbereder starten mot det utvalda målet och sakta börjar stiga uppåt, förvandlar de hela panoramat till linjer, som vrids ihop till en enda ljuskägla, som i sin tur vrider sig till en spiral, som nästan omedelbart når målet. Vid slutpunkten skjuts nya linjer ut från spiralen, och då bildas ett helt nytt panorama på en annan planet i en fullständigt annan värld. Rymdskeppet kan nu landa.

 

De visade för Viktor deras solsystem, där fem planeter var bebodda. De landade på en av dem. Ufonauterna ville visa honom hur andra mänskliga varelser levde. Viktor visste inte vad planeten och galaxen hette. Men han förstod att deras resmål låg i riktning mot Pol-stjärnan och Beta Herculis.

 

Det var en planet som påminde mycket om Jorden. Han märkte att gräset var mycket grönt. Han såg också buskar, men inte träd. Husen var kubformiga, men de hade undvikit skarpa vinklar. Viktor såg vägar men inga gångbanor, eftersom det inte syntes några som helst färdmedel. Alla var fotgängare.

 

Människorna på denna planet liknade oss. Det enda konstiga var att barnen hade fullvuxnas ansikten. Det var mycket underligt för Viktor att se hur barn med vuxna ansikten gick med sina mödrar hand i hand. Till för­klaring berättade följeslagaren att barnen utvecklades enligt sin egen livsrytm. Folket lever på denna planet mellan 400 och 700 år. De är fullt medvetna om att deras utveckling fortsätter i nästa inkarnation.

 

only illustration

 

Man visade Viktor, förutom liv som baserar sig på ägg­viteämnen, också energetiska livsformer. Viktor såg bilder av en planet, där det fanns bara öknen och kala klippor, medan det däremot flög omkring många olika ljusklot. De berättade att det var en civilisation, som består av energiklot. Ännu kan jordborna inte förstå sådana livsformer.

 

Också andra mänskliga civilisationer presenterades. Dessa organiska varelser såg otroligt vackra ut.

 

Man berättade för Viktor att det egentligen finns få himlakroppar, som inte är bebodda. Även några planeter i vårt eget solsystem är faktiskt bebodda, men vi kan inte förstå dessa livsformer och konstatera dem med våra  apparater  heller,  avslöjade rymdvarelserna  för Viktor.

 

Situationen på Jorden har gjort dem mycket oroliga. Enligt deras uppfattning förgiftar vi helt an­svarslöst vår miljö, som om vi ville utrota oss själva. Men inte heller vi lever på denna vackra planet endast en enda gång, utan inkarnerar gång på gång för att ut­vecklas. Därigenom blir vi själva i framtida liv drabbade av den skadliga miljö, som vi håller på att skapa. Särskilt bekymrade blev utomjordingarna, då vi för första gången använde atombomben. Detta ogillade de starkt.

De anser att vår civilisation är synnerligen aggressiv. Medan vi för krig, kan vi inte räkna med att vår Jord blir medlem i planeternas förbund. Vi kan gå under på grund av krig eller ekologisk katastrof.

 

Dessa rymdfolk är dock intresserade av att utveck­lingen på vår planet fortsätter. Men universella lagar, som alla måste lyda, tillåter ingen direkt inblandning i vårt liv. Däremot har de utarbetat planer på att indirekt påverka oss genom våra egna medmänniskor - kontakt­personer. En enda sådan individ kan knappast uträtta mycket. Men antalet kontaktpersoner blir mycket stort inemot slutet av detta sekel.(nb-boken publ.-92) Då kan även officiella kontakter bli möjliga, och för dessa gör man redan förberedelser. Då kan vem som helst få se dem.

Till lösningen av våra problem har de bara ett enda råd: vi måste ändra oss själva. Därigenom kan vi också ändra samhället.

 

Viktor försöker nu göra detta. Han åker omkring för egna pengar och håller föredrag. Han ser det som sin plikt att förmedla den information han fått av rymd­varelserna.

 

Andra  gången besökte Viktor Molebka-triangeln i augusti 1990. Aven då fick han kontakt med sina följeslagare, trots att representanterna för den avlägsna civilisationen hade flyttat sin bas till ett annat område i Uralbergen. Det blev för många besökare och alltför stor uppmärksamhet på den sk anomala zonen i Perm­regionen.

 

Dessa ömsesidiga kontakter mellan Viktor och rymdfolk i Uralbergen fortsätter på telepatisk väg. Vanligtvis har han minst en förbindelse i veckan...

Om sina UFO-kontakter har Viktor Korsjunov berättat också i TV-program.

only illustration

Ungefär så såg humanoiden ut, som inblöd Viktor Korslunov till en annan qalax

ufo-contacts -site/main